Du- jag- vi KAN!

Når du dina mål?

Eller kommer det saker emellan?

Är du för trött? Har du för mycket att göra? Var bussen sen? Var det för kallt? För regnigt? För omständigt? Hann du inte? Orkade du inte?

Så synd. Då får du väl vara kvar där då. Där du är nu. Tänk att du är kvar där om 10 år. Vill du det? Eller vill du framåt?

Det kommer inte hända av sig självt. Det kommer kanske inte vara lätt alla gånger. Men vem vill leva sitt liv i en vardag där omständigheter styr att du inte tränar som du vill. Jobbar med det du vill. Träffar de du vill. Det här orkar/hinner/kan/vill/klarar- inte. Vem är inte????
Vem säger "inte"?

Vågar du sparka ut inte? Vågar du säga "jag kan" eller "jag ska testa- vi får se hur det går". Vad sjutton har du att förlora?

Jag blir så trött på jante-lagen ibland så jag ruttnar ur som ett obesprutat äpple. Jag bryr mig inte om den i mina beslut om mitt liv. Men jag hör den surra runt mig hela tiden. Det pratas om "man". "Man behöver inte ta i så mycket". "Man orkar ju inte". Vem är man????

Man ska tydligen inte, som mamma, spänna bågen och prata om att bli bra på löpning- " det räcker, man måste ju ta det lugnt också". Man får inte ta i för mycket, satsa får mycket för då sticker man ut och den grå massan blir tydligare med en stark färgklick utanför. Det blir så jobbigt då.
Man ska inte ta i för mycket. Man ska inte "hålla på".

Jag vill ta den här "man" och sparka den all världens väg. Ibland är lagom bäst. Men jag tror det finns något stort i att utmana sig själv. Att våga sikta mot stjärnorna. "jag kan inte" "jag orkar inte" är det värsta jag vet. Jag får ont i mina öron när jag hör folk säga så, människor som jag vet egentligen vill.

Titta på den här korta, men helt fantastiska, hjärtsnörpande filmen. Och kom inte och säg att du inte KAN. Vad det än är.

Kom igen nu! Kom igen- idag-redan idag!