30 km Sörmlandsled, SUP och gott sällskap :)

Som ett barn! Så roligt- jag på en bräda i Sverige- lycka!!!

Vilken fantastiskt underbar dag :). Planen var att springa en sträcka på Sörmlandsleden. Jag som behöver lite långpass. Magnus som hjälper mig med träningen och jag har väldigt intressanta diskussioner med, ska göra Järnmannen i Kalmar om 3 veckor. Magnus som är väldigt duktig triathlet, träningscoach, föreläsare, personlig tränare etc etc behövde tydligen också rastas.

Vi tog tåget till Handen och skulle därifrån hoppa på leden och sen orientera oss tillbaks till Flemingsberg.Jag fick en förklaring om att det skulle vara " ca 25 km". Jag har som sagt konstaterat att jag behöver vila, men 25 km terräng i lugnt tempo borde inte vara några problem. Det. var. det.

Stora problem. Så fort det blev lite uppför så började benen sura med mjölksyra. Det var helt underbart fantastiskt att springa bland rötter, tallskog på stenhällar, ormbunkar, spångar, längs små sjöar. Osv osv. Vi hade massa att prata om, jobbrelaterat och icke så jag hade väldigt kul men träningsmässigt var det katastrof. Det var ingen risk för skada. Men det här var att krama ur det allra sista ur kroppen. Flåset reagerade knappt. Men benen sa NEJ. Vi lullade på med stopp för att leta markeringar, tog några felsvängar. Var lite osäkra på var vi var på slutet och jag var så trött i benen så jag var gråtfärdig. Magnus var provocerande pigg. Solen stekte. Mitt vatten var slut i camelbaken och jag hade sopat i mig allt hans vatten också. Vi var nu på någon motionsslinga. Jag var helt paj. Var i h-vete var de där fula husen i Flemingsberg? Till slut, efter 1000 mil i skogen så öppnades landskapet och jag såg röda höghus. Hallelujah! Jag har aldrig blivit så glad över att se ett miljonprojekt i hela mitt liv.

Vi gick en bit sen ville Magnus, SURPRISE! springa mer sista biten! Jag som hallucinerade om att dricka en sjö, injicera cola och bada i youghurt fick med de falkögon man utvecklar vid redig trötthet syn på något som liknade en mataffär. Nästan rusade dit. Köpte två cola och fyllde camelbaken. Drack ur colan. Drack vatten. Kom tillbaks till livet.

Skulle ta massa fina bilder där vi sprang men...det blev bara den här!

Här sitter jag på en kaj i Årstaberg med väldigt illaluktande fötter och äter thai, och är nöjd med att förflyttat mig 30 kilometer. Och nöjd med att det är vilovecka nu. Goddamit!

Inte var dagen slut här! Nu kom tuffa fina Ella för ett pass med Magnus så jag jobbade lite.

Sen var det dags för SUP! Magnus håller på att bli instruktör och jag har längtat efter att få testa detta som bara ser helt magiskt ut. Sagt och gjort, vi åkte till James och hämtade två gigantiska brädor. Det är inte alls som vanlig vågsurfing. Man paddlar sig fram ståendes på en bräda som är stooooor. Bred. Flyter som en båt och man kan träna styrka och yoga på den. Eller bara sitta mitt ute på sjön i solen i Hellas som jag gjorde en stund.

Inte var det svårt heller. Upp o hoppa och så paddla iväg i det klara fina stilla vattnet som badade i kvällssolen. Jag pep o skrattade som ett barn. Lyrisk! Lade mig ned o visst gick det att ligga o paddla också. Några som var där och tränade simning ville testa på och det fick de förstås.

I mitt esse......blötdjur som jag är.

Här är det inte helt klart vad som händer....

Kom hem nu efter en helt fantastisk dag. Så glad och euforisk efter att fått leka i vatten. Skönt trött (nu - inte då - då gråtfärdigt trött) i kroppen efter långpasset. Inspirerad efter lite idesprutande med Magnus. Tacksam för en jättefin dag och för att min trollunge ligger och sover sött och tryggt i sin säng och imorgon är en ny fin dag!