Vad pratar jag om? Jo jag skulle springa max 5 km, alltså så fort jag kunde på 5 km. I bagaget hade jag 5 km på 23:50. efter att ha sprungit 10 eller 12 km innan. Nu var jag i Sanviksspåret ute i Järfälla. Där skolminnen gör sig påminda från friluftsdagar där man plågade sig runt det kuperade spåret. Jag har haft lite ansträngningsastma och kom speciellt ihåg en gång i 5an då luftrören bara sög ihop sig i sista backen.
Spåret är 2,5 km. Två varv alltså. Kuperat som attan.
Laddat hade jag med 3 timmar bilkörning med matpaus på Max i Västerås. Gillar Max som snabbmatskedja, städat och snyggt. " Vilken är den största burgaren ni har?" frågar jag alltid o beställer den, och en liten till. Ebba får sin box med mjölk till och jag dricker vatten och utan pommesen är det inte så farligt. Säger vi. ¨
Värmde upp med 1 km. Ångest. Inför passet.
Började springa längs spåret på 4:40 fart. Det är tydligen det snabbaste min kropp fattar vad gäller längre sträckor än 400 meter. Den syresätter liksom inte högre. Där är tröskeln! Det bara går inte fortare. Jag blir lite sur, negativ, försöker länga steget, korta steget. Tänka positivt. Bli arg. Förbanna. Tänker att jag skiter i det o stannar men nej det kan jag ju inte. PHU första varvet 2,5 km gick i 4:50 fart i snitt. Sista backen upp skrek mina ben, mina lungor pep. UH. Vad GÖR jag? Varför inte satsa på att vara halvgrym på 5 mil istället?
Andra varvet, bara plåga, jag lät som ett avdankat ånglok och kände mig tung som ett.
Jag verkligen stapplade sista 800 metrarna i närmare 6;00 fart och ville inte ens veta hur långsamt det gått.
Buhu. Eller? Jag är bra på att springa långt. Jag är inte bra på att springa kort. Fort. Som jag skrev innan. Min kropp vet ju ingen annan fart. Det är som att be en Berner sennenhund att springa som en vinthund. Den lägger huvudet på sned och kommer undan med det.
Det gör inte jag längre.
Ok det här var en väldigt kuperad bana. Jag ska försöka igen på söndag. Ursviks lätta 5a.
Sen ska det in mer tarmvredspass. Basta.
Här i Tokholm ska jag vara i 6 dagar och det är mycket som ska in på schemat. Idag har jag hunnit ta mig igenom labyrinten som är Ikea och fått med en säng hem till Ebba. Och massa annat men inte så mycket. Jag har ju ingått en pakt med mig själv att heminredning och mode är inte min grej för jag kan inte vara bra på allt! Ebba är hos mormor i helgen så jag ska beta av allt som är obarnvänligt: Just Ikea då, simma Brunnsviken, röja hemma.
När jag kom hem låg ett paket till mig och Ebba där. Från en av mina bästa vänner i England, Carmen o hennes dotter Caitlin. Carmen är utbildad i allt vad träning o friskvård heter, bl.a volleyboll o tenniscoach och utbildade mig till Spininstruktör. Hon är även involverad i Englands OS-förberedelser förstås. Snyggt linne från Nike som sen födelsedagspresent! Me like!
KOSTEN....
Jag ska nog börja fundera på också hur mina semestermatrutiner ser ut. Efter betalningen på Ikea åt jag hela denna låda med cocostoppar på 5 minuter. Det var bara ett litet snack. Jag njuter av mat, äter väldigt nyttigt för jag gillar smaken av grönsaker, frukt och kan utan ansträngning sålla i mina val vid restauranger, bufféer etc. Men ibland bara slinker det ner hur mycket mat som helst som alla i min umgängeskrets kan verifiera. Lite onödigt. En cocostopp smakar lika mycket som 9 stycken. Woops.
Ha en fantastisk fin helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar