Svensk enkel skönhet.Äntligen i Värmland igen. Det är ca 25 mil (nej jag har ingen DVD till Ebba hon får läsa och sjunga för sig själv som alla vi 70 -talister fick göra!).
För varje mil jag avverkar blir jag lugnare och lugnare.
Det är inget superfantastsiskt magiskt speciellt över den här platsen där jag är. Det är vackert på alla sätt och vis men det är symboliken, historien och tryggheten som gör det. Har jag kommit fram till.
Efter 11 år i kappsäck och efter att ha mist min pappa har jag tydligen min nomadpersonlighet till trots ett behov av en plats som är konstant. Solbacka köpte farmor o farfar den dagen jag föddes och här har jag tultat runt precis som Ebba gör nu. Solen går ner nu där den gick ned då, bakom ladugården. Vår stora tomt med de 7 ekarna och de stora äppelträdet gör att det känns som vi har en egen bit himmel att vara under. Det är väldigt lite folk i rörelse runtomkring, men mycket rådjur, harar, älgar.
Här och i Ottsjö hämtar jag energi. Blir jag hälsosam. Faller saker på plats. Har jag min faster som är som en farmor och mormor och kompis på samma gång. Som känner mig utan och innan och förstår och peppar och frågar och bollar. Kan jag gå rätt ut i skogen och..eh..ok det blir flummigt men bara stå där och känna hur fötterna står och liksom jordar sig på en plats där jag hör hemma.
Det är inte alla som har en sån här plats. Det är inte alla som gör såhär för att ladda batterierna. Man kan åka på spa. Mindfulnessretreat. Cityweekend.
Jag åker ofta härifrån täckt i färg med spruckna hälar. Trötta armar på sommaren efter färgskrap och på hösten efter allt krattande. Rufsigt hår- också med färgstänk i. Mygg och bromsbiten och med ögonbryn som McDonalds M. Håriga ben. Och väldigt utvilad. Väldigt lugn. Väldigt lycklig. Det krävs inte så mycket mer.
När jag kom hit idag var det som jag andades ut. Som jag alltid gör. Och så andades jag ut igen. Ut stockholmspulsen. Betongen. Asfalten. Och kulmen var att bada i sjön. Jag kan springa flera mil men att stoppa hela kroppen i klart insjövatten får bannemej samma effekt. Allt dumt rinner av. Allt bra stannar kvar och klarnar.
Denna sommar har jag 3 dagar borta från Ebba. Imorgon åker jag till Halmstad med Helena och Marika. Två partytroll med löparintresse så jag hoppas att vi ska blanda vinet med lätta löprundor. Äta mycket mat ( återhämtningsvecka = ätarvecka jag skulle fylla ett A4 om jag skrev ned allt jag åt). Jag vilar som sagt när jag är här, men nu ska jag unna mig att sitta i lugn och ro och äta. Läsa. Sova tills JAG vaknar. Gå ostört i en affär. Ligga på en strand och blunda utan att behöva oroa mig. Röra mig utan plan- alltså njutningsträna.
Sånt som jag inte tycker man ska klaga över att man inte kan när man har barn. Men man kan passa på att göra, när någon annan passar dem. Min tid borta från Ebba brukar handla om väldigt inplanerad träning eller jobb men just den här helgen kommer ju inte det stå i fokus. Nyttigt! :)
Ha en jättefin helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar