Väldigt enkel lycka- äta saker direkt ur jorden
Solnedgång från tomten
Min trollunge. Mitt nav i livet.
.....min åsiktsmaskin...Men hur fort har inte de här veckorna gått? Kändes som jag hade eoner av tid att vara på landet. Måla, bada, förbereda den loppis som vi ska ha här..någon gång...Fortsätta greja med mitt lilla hus. Slappa. Och så vips så var det dags att åka hem. Vill inte! Men jag och Ebba ska på nya äventyr i mitt älskade Jämtland. Först Sthlm och bröllop långt ute på en ö utanför Ingarö som jag knappt hittar till. Lite logistik men det ska nog gå bra. Ebbas 2a bröllop. Sist var hon 2 månader och snuttade tutte mest hela tiden. Nu....blir det nog lite mer livat. Sen packar vi om lite och styr kosan mot vackraste Ottsjö.
Tycker jag haft en fantastisk semester. Med hjälp av familjen har jag fått tid till träning och kunnat dra iväg en helg, greja lite i Ebbas rum, ligga en timme på stranden och måla knutarna på ett av husen. Det är tidiga mornar och mycket damage control när man är ensam mamma på semester. Det är något helt annat än vad jag någonsin trodde men det här är mitt liv och det funkar!
Ebba är en tuff tjej som sover tryggt, äter som en häst och är trygg i sina relationer. Hon vet inget annat än att mamma och pappa nästan aldrig är tillsammans. Men hon har världens bästa pappa och hon har världens bästa mamma- för det är jag och det är det jag sätter först och tar alla beslut utifrån. Att vara förälder är det häftigaste, läskigaste, mäktigaste jag kommer vara med om men det kommer med läxor och insikter varje dag. Gör som jag säger, inte som jag gör" funkar inte med barn. Jag måste vara en förebild och i det ingår att vara trygg, säker, lycklig, konsekvent och tålmodig. Visa integritet och mod och det barn saknar i ordförråd tar de igen i känsla. Den känner när något är fel. Jag är en nybörjare på denna resa som förälder och känner mig ibland ganska ensam- men jäkligt stark och ödmjuk.
Träning då?
Sidospår sidospår men det är så mycket som snurrar i skallen. Idag var det dags för mitt pass. Jag tränar ju som bekant för Stockholm Triathlon-och det var visst något Lidingölopp där på hösten också jag ska klämma in men har släppt fokus på nu. Men triathlonträning med mina premisser gör att det blir lite lite löpning. Jag vill ha 3 löppass per vecka för att inte behöva använda för mycket ord som ont, segt, svårt, kallsup, snurrig, rumpskav, teknikproblem i den här bloggen. Lite inspirerad av Saras Training Camp men har svårt att köra styrka mitt i löpning, speciellt med armhävningar då hjärtfelet brukar sätta igång vid stötiga rörelser nära hög puls. Jag ville ha lite backe, lite korta intervaller. Ville ha allt så då fixade jag det.
Började med 1 km jogg i 5:40 fart för uppvärmning. Sen använde jag fyrkanten till 200 m rusning, 200 m jogg, 200 rus och 200 m jogg. Vek sen av och tog 3 backintervaller x 250 m med nedjogg. Solen sken och jag var seg i benen men börjar vänja mig vid att skallen har ett tempo och kroppen bara ställer upp på ett långsammare. Efter 3 intervaller tog jag ett varv med 2 x 200 m intervaller igen. Sen 3 x 250 m backintervall. Avslutade med 2 x 2 x 200 m intervaller och joggade ned. 9,5 km totalt på 1 timme. Svårt att veta hur fort slätintervallerna gick då backen ju inte går fort alls.
Tycker det går segt. Tycker inte det går fort alls. Fattar inte hur det någonsin ska gå fort. Får nog ta hjälp av Magnus att öva teknik för att springa fort fort fort. Så iallafall tekniken sitter.
Nu blir det vila fredag med bilfärd och ärenden. Sen simning 2 km lördag och eventuellt ett långpass på Lidingöloppsbanan på söndag bara för att få lite feeling.
Eftermiddagen passade jag på att måla det sista på lilla huset. Sen matade jag och Ebba 8 kaniner och åt sockerärtor hos våra enda grannar som är på semester och bara hängde. Ville inte dagen skulle ta slut.
Tack Solbacka för denna gång. Kommer om några veckor igen! :) 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar