Dags för vila!

Ska jag få en brun mage får jag nog börja springa mer klädd såhär!

Vilovecka. Vad är det? Jag är starkt övertygad om att aktiv vila och pulserad träning är the way to go. Alltså:

Pulserad träning: Hårdare perioder (veckor) av träning följs av lättare. Jag följer en pulsering om 3+1. Alltså 3 veckor hård träning och en av lättare. Det funkar för mig. Förutom att det har blivit lite halvhårt, i ungefär 6 veckor och kroppen börjar sura. Eller tvärsurar. Mer om det sen.

Aktiv vila: Att röra på sig, på olika sätt behöver inte vara slitsamt. Skadar inte. Men hjälper kroppen reparera sig, genererar endorfiner och kan vara ett trevligt sätt att umgås. Att varva hård, intensiv träning av olika slag med lugnare former, "vårdande" träning som till exempel yoga, tai chi, qi gong, pilates, långa promenader,, lätta cykel/sim/löppass etc kan vara att sätt att få träningsnerven lugn, men samtidigt ta ned kraften i träningen och nedbrytandet för att verkligen låta kroppen superkompensera- alltså stärka sig för att tåla hårdare träning senare.

Ett resonemang skulle vara att man alltid vilar mellan träning så att man precis superkompenserar, och sen bryter ned genom träning igen. Men det är ju inte praktiskt så. Man får aldrig till det exakt. Däremot är variation i träningen viktig och en av nycklarna till att vara skadefri. Kanske varierar man sig veckovis, eller per dag. Till exempel växla backlöpning med styrketräning nästa gång. Sen slätlöpning. Köra långa lugna pass en vecka, korta hårda nästa. Men risken är att senor och ligament, och förstås muskler inte hinner återhämta sig och sakta men säkert börjar bli skadade och förslitna. Eller bara pang! smäller en dag när de fått nog. Därför är vilodagar/veckor på sin plats ibland, om man tagit i hårt.

Samtidigt så är hård på hård träning utan komplett återhämtning ett sätt att sen nå extra effektiv superkompensation! Men det är avancerat, och risken för skador är stor.

Detta kan bli väldigt komplext. Det är komplext och som en förespråkare av enkelhet vill jag inte röra till min träning för mycket. Jag känner efter. Varierar.

Försöker inte springa två dagar i rad och isåfall väldigt olika pass. Försöker vila efter långpass, som sliter mer på det avaskulära vävnaderna, alltså senor och ligament. De har inte lika mycket blodtillförsel och tar längre tid på sig att återhämta sig än muskler där blodet flödar ut o in hela tiden. Ett hårt löppass, kan följas av simning dagen efter. Men att nöta samma typ av löppass två dagar i rad har ingen funktion direkt för en happy motionär som jag är.

Bla bla bla varför denna utsaga? Jo för jag hade en intressant dialog med min kropp idag. Mest med mina lungor, och mina ben. Jag har planerat in att ta det lite lugnt några dagar. Men tycker att eftersom jag tränar så varierat, och på cykel o simning aldrig riktigt kan ta ut mig pga att jag inte har tekniken, samt att jag inte sprungit mer än 3 dagar i veckan, vilar 2 dagar....ja borde klara mig utan att bli sliten.

Men se idag blev jag varse att vi är två som samarbetar: min skalle o min kropp.

Jag var toktrött imorse. Efter gårdagens slit hemma hade jag vanan trogen vaknat strax efter 6. Tänkte att jag åker till Ursvik på vägen till mamma och springer..något..5 km..eller haka på Saras Träningsglädje Training Camp. 6 veckor, 6 träningspass som du gör när o varsomhelst! Jag kunde inte bestämma mig: Det var signal nummer 1.

Joggade på gräset vid starten med lite stegringslopp (man ökar farten i steg på kanske 80 meter, som att växla upp på en bil!). Kändes inte bra alls. Flåsig. Skyllde på värmen, klickade igång Foo Fighters och satte iväg på "lätta 5 km". Satte iväg o satte iväg. Jag flåsade mig uppför första sluttningen. Uh. Inte bestämt mig, skulle jag springa 5 km fort var det dags att öka nu! Nej jag tar korta intervaller, det är dags att lära mig springa fort och med 30 intervaller om 30 sekunder med 3 min vila någonstans lär det få gå undan!.

Började första intervallen. 30 sekunder går fort. Min Garmin hann inte justera vilken fart jag hade men det gjorde inte så mycket. Benen var lätta och jag reflekterade över min teknik, hur allt måste jobba mer. Mer precist. Alertare.

Jag börjar min rörelse i fotbladet och höften när jag ska öka. Rätt eller fel? Jag tänker att jag vill vara avslappnad när jag springer. Om jag med hela kroppen kastar mig in i en fartökning slås jag ur balans, det är bara benet som ska jobba lite mer. Foten trycka lite mer. Armarna pendla lite snabbare.

Iallafall...2 intervaller senare flåsade jag och de 30 sekundernas vila flög förbi. "jag vilar 1 minut extra här". Hjälpte. I två intervaller. Sen var jag där igen. Började hitta på ursäkter att det var för dåligt underlag....what? Jag som är MISS frekken Terräng! Jag skiter väl i underlaget? Det var signal nummer 2. När jag sen fick lägga in en minuts vila till efter 8 intervaller..då insåg jag att det var dags att ta det lugnt. Lyssna på fåglarna, njuta av solen, titta efter blåbär. Vila!

Inte som jag tänkt. Skulle skotta på några dagar till med hårda pass men min kropp är min boning och det ska vara trevligt att husera här så då får vi väl vila då. Körde några halvhjärtade intervaller till så det blev väl kanske 18 stycken och landade på ca 7 km. Stretchade i det flödande solskenet. Längtade efter Ebba o satte mig i bilen för att åka till henne.

Vila aktivt nu alltså. Ta bort de pass som jag tycker är hårda några dagar. Låta det sätta sig i muskelminnet. Istället köra två långpass, för jag är inte sliten i leder och ligament. Ett långpass på tisdag, och ett cykelpass på torsdag. Yoga, stretcha. Promenera. Jag älskar att röra på mig! Kommer aldrig gilla helt stillavarande dagar. Inte så lätt heller med en vild 2- åring på upptäcksfärd. Jag ska strax gå ned och titta vad hon kan ha kastat ut genom fönstret idag när hgon busade i mitt rum.

Min trollunge som sover i vanlig säng för första gången idag. Trygg o tuff var det inga problem för henne men busig som hon är klev hon ur och smyglekte när jag sagt godnatt. 3 gånger fick jag gå in och leda henne tillbaks från bokhyllan till sängen men på 15 minuter sov hon som den lilla gosnos hon är. Känns som en stor seger för mig, som gör min vardag lättare. Mina kvällar enklare. Väldigt varm och glad av det. Små enkla saker som sagt...

Nu ska jag göra en annan liten enkel sak, koka grönt te och läsa söndagsDN på soffan. Det är kvalitetstid! Sköt om er och lyssna på kroppen!