Man kan iallafall försöka

Babianbyx- o löparshortssolbränna

Med dagar som börjar 05.30 är det superviktigt, för att få semesterkänsla och orka ha roligt, att gå och lägga sig tidigt. Jag har utvecklagt full on sovångest. Det är när man får lite panik, när man inte sover vid 22.30 för man vet att man kommer vara trött dagen efter. För man vet att det väcks vid 04.00, eller 05.00..eller kanske senare. Men man vet inte. Det är inte speciellt roligt, det går inte att göra något åt och jag försöker tackla det. Men det skulle vara så skönt att få sitta och läsa, titta på tv (för en gångs skull!!!) och googla runt lite efter sånt där som jag vill kolla upp... Hinna läsa flera timmar i alla mina böcker. Inte behöva titta på klockan och tänka att nehej nu måste jag släcka. Men men. Mornarna är underbara. Det är ett fantastiskt ljus och skimmer och stämning här tidigt tidigt och Kaffet från perkulatorn smakar underbart.

Ebba är inte omöjlig heller. Lite Emil på tv och så säger hon " mysa" och kommer och lägger sig bredvid på soffan och jag kan slumra lite med hennes mjuka arm mot näsan. När hon vill att jag ska göra något så lyfter hon mig bara i håret. Det är ju fiffigt på så sätt.

Idag har vi haft en picknick, tittat på en tokig get. En åsna. Massa kaniner. Jag har målat 1/4 av det vita på stugan. Lyckas alltid kladda ned mig något ofantligt men snyggt blev det. En stor balja kaffe och så svidade jag om till aktiv solning. För visst blir man snyggast brun när man rör på sig? :). Och ligga still och sola har jag inte riktigt möjlighet till. Så på med min fantastiska prisvärda outfit från H&M. På schemat stod alltså progressiva 12 km. " Jogga 5 km, öka sedan tempot med 10-15 sek/ km i 5 km, jogga ned 2 km". Stod det. Jag har svårt att följa recept. Jag tittar vad som ska i, tar bort det jag inte gillar och lägger till det jag vill ha. Doserar på en höft. Brukar bli gott, nyttigt ibland med suspekt konsistens. Denna approach till träning resulterar i att jag kan genomföra i stort sett allt jag vill. Men jag kan inte göra det med de resultat jag vill ha.

Detta for genom skallen idag när jag tittade på klockan under de första 5 km. Jag sprang i 5:30 tempo och det var det tempo benen ville ha. Glada att slippa SPDpedalsfängelse var det pigga. I ca 5 km. Sen började de kännas stela. Och det var dags att öka. Klev upp på 5:20. Ja det var ju inga problem. Klev därifrån upp till 5:05. Det var ok det också, skillnaden mellan att jogga och springa går där någonstans för mig. Därifrån till 4:55. Det började kännas nu, men gick lite lätt utför en liten bit. Intressant hur den mentala biten funkar, jag måste tänka att " det är mindre än 3 km kvar". Det funkar. Denna slutade nu inte på 4:55 utan 4:59...nåväl. Men nu spårade det totalt. Jag kunde bara öka med ett tempo till. Och det var, tydligen, 4:42. Och det höll, i 1 km. Sen var det stopp. Aj. Mjölksyra. Varmt. Klibb i munnen. Letade i hela skallen efter mer pannben men det var gele och "hem" som rullade som eftertext. Lufsade hem.

Lite besviken. Men lite lajbans. Jag har nog aldrig ökat til 4:42 på ett vanligt "på jobbet pass". Men måste börja springa mycket snabbare. Testa korta intervaller, sträcka löparformsgummibandet åt det hållet också. Om jag aldrig sprungit jättesnabbt, så vet inte min kropp vad det är att springa lagom snabbt. Den tror att lagom snabbt är jättesnabbt. Fattar ni? :). Såhär är jag klädd för aktiv solning

Jag slår lovar runt redskapsboden där Skotty samsas med allehanda grepar, räfsor, krattor och skottkärror. Ska jag cykla imorgon? Ett snabbpass? O sen lämna cykeln här de 6 dagar jag åker t Sthlm? Benen bestämmer men ska iallafall köra bålstyrka och rörlighet imorgon. Extra rörlighet. Stretchar morgon och kväll.

Nu - läsa och sova! Ha en fin kväll!