Känner mig lite som min förra bil på bilden. Varit en stor höst. En dag kvar på jobbet sen är det lite ledigt, sen lite jobb, sen ledigt en vecka för Marocko! Yippey! Den här bilden är ifrån Åre på min racerbil jag hade då för att ta mig från http://www.ottsjo.se/ där jag hade ynnesten att bo några år.Det var liksom inte snack om annat än 4-hjulsdrivet för vissa mornar skulle jag till jobbet innan plogbilen.
Jag jobbade nå så in i bängen i Åre på mitt ekonomiansvarigjobb på Tott Hotell som ser otroligt spännande och fräscht ut nu i dess nya regi med Peter Nilsson i spetsen. Thyra Roland som grundade hela stället way back när det hette Villa Tott, mår nog gott nu och kan sluta spöka sådär läskigt och bara mysa runt i Gula villan. Flera gånger när jag jobbade ensam på sommaren spökade hon när jag stressade, välte griffeltavlor och hade sig. Ni som känner mig vet att jag inte tror på hokus pokus. Men Thyra tror jag på!
Men ibland var jag hemma i byn flera dagar själv i vårt hus där. Jag och P1 eller P4 på radion. Ett strömavbrott här och där. Ottfjällets mäktiga respektingivande nordsida som fond utanför fönstret och Anaris, Bunner och Lunndörrsfjällen som rogivande ögonvila. Snön på vintern som bäddade in allting.
Tystheten, stillheten och lugnet i byn på grund av de få fastboende, samt naturens närhet som gav ett utrymme för mig att processa allt som hänt tidigare. Pappas död och "flykten från England" som det nästan blev.
Samtidigt var jag ofta nästan euforisk, hallå! Massa snö och vidderna som sträckte sig åt alla håll med outforskade leder och stigar.
Ett minne jag gärna vill dela som en liten julklapp är en kväll då jag kom hem och var trött i huvudet efter en tung, säkert 60-70 timmars vecka med komplex ekonomi. Jag satte mina snöskor på ryggsäcken, pannlampa på, mina Timberland snowboots på fötterna och teleskopstavar på händerna. Joggade bort till den nedlagda skidbacken med den här låten i lurarna och resten av den skivan till följd. spotify:track:1N0fYkvmtiMKn4YYQk2FKo. (Keane med Bedshaped om det inte skulle funka). Ingen där, bara tysta fjäll bakom mig, framför mig, runt mig. På med snöskorna
På med pannlampa. Börja knata. Lungorna får jobba direkt. Blodsmak. Vet att andra andningen kommer. Stretchar ut bröstkorgen med hjälp av staven. Pulsen skenar. Det är inte så kallt, ca -10 grader. Blodet pumpar, hör pulsen i öronen, andas djupt i magen och buken genom näsan.
Känner hur jag är över tröskeln in i andra andningen, mitt flow. Backen planar ut, jag är uppe på platån. Utsikten är magnifik. Slår av pannlampan, becksvart men börjar se stjärnorna och det blåaktiga skenet av otrampad snö. Bra skare. Tittar runt, ser Åreskutan i pistljus, Bunnerfjället, Renfjället,, Välliste, Anaris, Lunndörren, Middagsvalen och förstås Ottfjället. Mina fjäll. Känner en klump i halsen, tårarna bränner, det blir inte större än såhär. Det är så mäktigt, så enkelt, så konkret.
Fortsätter pulsa i total harmoni.
På nervägen knäpper jag fast hälarna i snöskorna och springer lätt och skrattar högt. Det är ju bara jag ute ändå! Jag och min lilla, jättestora värld.
Det här är en av de pärlor jag tar med mig, bär med mig och tar fram i alla gråa rum, alla betongpromenader, ytliga kontakter, stressiga situationer om oviktiga ting. Landar i det här minnet när det känns trångt och ont om syre och fokus veknar. Jag är en friluftsmänniska, och jag har tagit mig till storstan men storstan kommer inte in i mig.
Jag hör alla i bakgrunden, det är för kallt, du kanske ska ta det lugnt, och vet precis vad jag behöver för att ta mig ur bomullen och tröttheten. Frisk luft, hjärta som pumpar, gärna ett fjäll men backarna här runt Duvbo får duga. :) Imorgon bitti 0600 firar jag att vi går mot ljusare tider. Är du med? Du kommer inte ångra dig. :)
Ha en fin kväll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar