Mind over body

men helst mind och body ihop. Men igår tog mind body i örat och avstyrde träningen. Inte för att det skulle göra någon skada men jag hade vätskebrist och mitt lilla hjärtspöke brukar ogilla obalans i vätskesystemet. Letade resorb bland alla mina grejer jag har på jobbet som inte har med jobbet att göra men nepps. Så jag gick och handlade istället. Lustigt hur när man inte går nära affärer känns det inte som man behöver så mycket, bara det som faktiskt på riktigt saknas. Men väl inne i Västermalmsgallerian slog köpbegäret till. Men jag tänkte på min vecka i Marocko och på det galna i vår masskonumtion så köpte julklappspapper och en tuff hatt/keps till Ebba och skyndade mig hem till vällingmys.



Satt där med proviva och en kopp ekologisk buljong till middag. Föga mättande. Var faktiskt godissugen vilket igen är ett klockrent tecken på att protein mättar och fuskar man med maten och äter oregelbundet så slår varningssystemet igång- och vill ha snabb energi- alltså hägrade lösgodiset som skulle vara till min hemmagjorda rocky road. Men det fick stå där- det gör inget till. Slank ned en ostmacka-jag äter det jag är sugen på bara det inte är sött.

Det gäller att gilla läget, men skifta läget till ett man vill ha, medans man kan.


Problem är det du ser när du tittar bort från dina mål.


Det är något jag påminner mig om ofta. När när det blir obalans så får man göra det bästa av det. Det här är en del av vägen. Alla fall, även om det ibland är satans många och en del väldigt djupa(och nu pratar jag inte om mig själv) är en del av vägen. Framåt går det på en guppig väg. Det är bara att resa på sig för ligga kvar är inget val. Du kan ligga där och sparka och skrika men det kommer ju inte göra något bättre. Du kan skylla på alla möjliga saker som gjorde att du inte kom iväg på den där resan, sökte det där jobbet, sprang den där milen, gick på det där passet, började på den där kursen. Men ingen bryr sig. Bara du. Som ångrar. Alla har en grop som de ramlar ned i om och om igen. Det är djupa gropar men en del har gropar som den nästan gräver själva.



Jag har många runtomkring mig som verkligen har riktiga gropar. Men de reser sig och går vidare, på ett helt fantastiskt sätt.


Vad är din? Kolla på den och fundera på om du ska täppa igen den till 2011. Om du ska ta sats och hoppa över den rakt in i din dröm nästa gång du ser den där på din helt egna väg.