Vem som bär mig uppför vissa backar

Ibland är det glädje. Det är roligt att springa. Det är skönt att känna benen jobba och att det går lättare och lättare.

Ibland envishet. Jag ska upp!

Ibland är det dumdristighet. Det är någon före. Och jag ska om! Gärna en kille :).


Till och från är det min pappa. Vars ord ekar i mina öron. Hur någon med största kärlek kan säga att, vill du bli vältränad, så springer du tills du inte orkar mer. Sen springer du lite till. Så tränade han i Porjus kraftverk upp och ned i trapporna vid forsen.


Ibland, ja ganska ofta! Är det musiken jag lyssnar på som lyfter mig ett snäpp till.


Vissa dagar är det De. De som är avundsjuka. Missunsamma. Inte tycker jag "ska så mycket".

Jag behöver inte bevisa något för någon. Men ibland är det lite jäklar anamma som pumpar igenom låren och pushar mjölksyran bort ett litet tag till. Jag kan!

Idag känns det förträffligt i benen. Man gör några ofrivilliga squats med 12 kilos nyvaket gosvällingtroll på morgonen och så känner man att AAAAH inte så mycket ben på gymet idag kanske.

Planen är att köra ett riktigt svettigt helkroppspass men fokus på baksida på gymet ikväll. Jag längtar! Jag skulle iofs hellre vara utomhus men behöver det här passet och ska ju vara utomhus hela nästa vecka i stort sett!

Följer ju likt en slav MarathonMias blogg och jag är så otroligt sugen på NMT. Alltså Nordic Military Training. Men---jag är ibland feg för gruppträning och tror att jag inte ska orka. Fast jag vet att det är klart man inte kan orka allt! Man är med och gör så gott man kan, och lite till! De kastar bildäck- hur lajbans låter inte det?
Måste kolla upp.

Ha en fortsatt fin dag! :)