Heja mig!

..som gick och lade mig 21.30. Fick sova till 7 och vaknade med ballongcentrifugmage.
Heja mig-som ändå gjorde frukost till mig och trollet och åt den.
Heja mig-som hade glömt att jag tagit bort alla valla och med den tidspress man har som mamma, fick strunta i att valla ordentligt och lägga på två snabblager. Fick därför inget fäste. Alls.
Heja mig- som trots de urusla spåren slet mina 2,5 timmar som planerat trots att skidorna gled än hit än dit.
Heja mig- som gjorde det med glädje utan att förbanna allt jag kunnat skylla på och bara GJORDE DET.

Ibland är träningen ett krig. Mot alla saker som bara inte funkar. Mot magen, mot spåren, mot skidorna. Men när man vänder det till att det här faktiskt kan vara ett av mina bästa träningspass- just för att jag fick ta i nå så in i bängen för att komma runt- så blir det ju om inte fred så iallafall en förhandling.
Jag kom inte långt på 2 timmar och 30 minuter idag rent kilometermässigt. Men förberedelsemässigt för Vasan kom jag flera mil till. Pannbensmässigt så skulle man nog kunna dänga en kastrull i skallen på mig utan åverkan. Fy fan vad jag slet om ni ursäktar franskan.

Väl hemma måste jag säga att jag är förvånad över hur bra det känns i magen. Så bra så jag vill skutta iväg till närmsta Sibyllainrättning men tar det lite lugnt med det.

Ska ha eftermiddagsmys med Ebba som sover middag.

Ha en fin fredag och hoppas ni också fick njuta av solen!