Följ med..

Mot Triathlon, Tuffa fjäll, solnedgångar och maxpuls!

tisdag 4 januari 2011

Surfing- i hela mitt hjärta

En rumpnisse? Nej Ebba som myser!
Men oj vilken skön träningsvärk jag har! Har dessvärre inte sovit bra alls i natt med totalt kanske 5-6 timmars uppstyckad sömn. Ebba sover som en liten björnunge (ganska högljudd sådan förvisso) jämt men inatt var det väl mardrömmar. Inte mycket att göra åt men jag hatar känslan av att inte vara utvilad. Trött, seg med sus i öronen och ett tålamod som är på noll. Därtill kommer ett sockersug som är svårt att hantera men jag vet ju att det är för att jag sovit för lite. Tog det därför väldigt lugnt imorse och gled in på jobbet vid 9.30...och gick vid kl 15.00! :)


Ska lägga mig riktigt tidigt idag och hoppas vi sover som stenar. Grönt te, svalt i rummet, varva ned med läsning och ta ett mentalt beslut att dagen ligger bakom och morgondagen kommer imorgon bitti.
Nu är jag verkligen i countdown mode till Marockoresan. Jag flyger till Agadir och ska sen till en liten fiskeby som heter Taghazout som jag haft ögonen på i flera år nu. JA jag kan surfa. Jag har varit grym på min 6'10" så kallade "fish" och på min longboard jag hade i Australien. Jag surfade tills jag grät flera timmar om dagen. Men det var ett tag sen nu och surfing är inte som att cykla. Men jag hoppas att känslan för havet och kunna läsa vågorna sitter kvar. Veta vilka man kan paddla över/igenom. Veta när det är dags att dyka under och släppa brädan.

Det här blir inte första gången jag surfar i Atlanten och vad jag minns från Biarritz 2007 är att vågorna är lite långsammare än i Australien, vilket jag hoppas men inte tror gäller för Taghazout. Jag var ju tillbaks i Aus 3 veckor 2008 och körde runt med min gamla långbräda och en liten hyrbil och surfade mina gamla breaks.
Jag testade att surfa första gången i St Ives i England, sommaren 2002. Kallt nordatlantvatten men kärlek vid första upphoppet. Problemet när man är nybörjare är att man tittar mest in mot stranden och missar vad jag tycker är havla grejen. När jag började sitta utanför bryten i det lugna vattnet öppnade sig en ny värld. Samspelet med havet och vågorna. Det får låta huuur töntigt och flummigt som helst men det är verkligen back to moder natur, och det är det jag saknar.
Fortsatte jobbet med att hantera obrutna vågor i legendariska Raglan på nordön i Nya Zeeland. Sen flyttade jag till Australien med en halvfull ryggsäck. Köpte en bil, en longboard och dedikerade större delen av mitt vakna liv till havet.


Sitter och tittar på gamla bilder från våren (höst i Aus) 2004. Vad liiiten jag ser ut! Kändes som jag hade så mycket tid, trots att jag jobbade ganska mycket. Min fina lilla bil Frangi, min andra bräda (då jag dumdristiskt köpte en gunnig minimal (säger väl inget för de flesta). Spelade mycket gitarr också på kvällarna på altanen.
Förutom när jag fick Ebba, så ligger några vågor jag surfat i topp 7 av de mest euforiska stunder i mitt liv. Jakten på fler fortsätter, inte ofta nu men jag hoppas kunna få in surfingen i mitt liv mer igen för det är något av det bästa jag vet.
Lika mycket älskar jag ruskiga dagar med stökiga skummiga vågor där man ibland paddlar med vågor åt alla håll, som jag älskar riktigt "cleana" dagar med spegelblankt turkost vatten i stekande sol.
Åh jag blir alldeles pirrig nu när jag tänker på resan! Problemet är att man måste v å g a när man surfar och jag har blivit lite mamma feg. Det vore oansvarigt att bryta nacken nu för jag ska uppfostra ett litet barn. Får se hur detta tar sig i uttryck när jag sitter på lineupen och ska paddla för en våg.
Nu bär det mot sängen. Ska faktiskt jobba imorgon, kommer vara tyst o skönt på kontoret och ska få undan lite skrot. Ja jag ska ju bara jobba 4 dagar sen är det semester ..igen :P Livet är så gött du gör det!
Ja just jag ska bara sätta ihop ett grymt pass till lördagspasset på sköna Fitness Club. Lördag kl 10.00 c'est moi. Längtar! Längtar till mycket, men gillar att sitta här på min pilatesboll och höra lillan snusa i rummet bredvid!
Ha en fin kväll/dag! :)




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar