10 djupa andetag och se sig omkring.

Se helheten. Se vad som är stort. Se vad som är litet. Känna vad som betyder något. Känna vad som kan vänta, och vad som inte kan.

Eftersom Ebba är så frisk så tänkte jag faktiskt inte på att just vaccinet kan slå rätt hårt på henne. Som jag sagt tidigare, det är några ynka veckor per år då jag inte är så flexibel jobbmässigt. Och det är väl själva hin håle då att saker ska skita sig. Genomgå en separation. Ha massa jobb som tar längre tid, inte är förberett, knasar. Inte ha sina barnvakter tillgängliga. Verkligen VILJA ladda för mitt första Vasalopp men inte ens hinna tänka igenom hur jag ska få till vallabiten innan. ( Jag kan liksom inte räkna med rätt vallateknik en gång till- nu får proffsen rycka in!).

Det finns en mening i att det är pyssligt nu, att jag måste stanna upp innan jag stoppar tandkrämen i micron och tar med mig soppåsen på tunnelbanan. Det är en hård och bestämt knack i pannan från en högre makt som undrar om jag helt tappat greppet om vad som är viktigt! Och att jag kan be om hjälp.

Jag backar från vissa utmaningar. Hands up. Men jag måste få ge mig själv de här pirret i kroppen. Och just ikväll, när Ebba har feber för första gången sen gud-vet-när (pga vaccinet hon fick idag- inte att hon är sjuk!!!) och det har strulat ordentligt på ett av mina granskningsuppdrag, jag känner mig allt annat än snygg singelmamma, tvättberget skymmer teven, matlådorna är slut, diskmaskinen full, naglarna katastrof, benen vita fnasiga och håriga, jag inte sovit längre än till 0630 på 4veckor och jag strax ska sätta mig och jobba och inte ser så många luckor till träning i veckan...DÅ GÖR JAG DET!

DÅ anmäler jag mig till mitt första triathlon! Olympisk distans förstås. Det här har jag drömt om sen 1999 då jag just börjat jobbet som nyutbildad PT och gyminstruktör. En kollega som jag jobbade på företagsgymet hos Morgan Stanley i London, tävlade i triathlon och jag minns att jag tänkte att det skulle jag aaaaldrig fixa. Sen har jag nog hajat att jag fixar väl precis vad jag vill bara jag får förbereda sig som jag vill men det har inte blivit av. Inte funnits eller skapats timing. Nu gör det det.

BORT med Vätternrundan. Som bara känts som ett tråkigt långt tradigt cykelhelvete, med jobbig tidsödande tråkig träning, ursäkta tourdefranskan. Klassiker? Jag och Mikaela ska göra en egen klassiker. Verkar som hon gör den riktiga- som sagt- hon är tuffare än de flesta. Jag gör min egen- men vi gör det ihop- ändå. Ska inte utveckla det här- det blir snurrigt-hänvisar hit.

IN med sånt som är roligt. 4 mil cykla? Japp. Simma? Japp! Springa en halvmara i maj, hålla fjällöppass på Workout Åre, kanske en mara eller ett ultralopp på sommaren, Lidingöloppet i september och genomföra mitt första triathlon i augusti. OCH ha tid att träffa mina vänner för jag kan styra mer över träningen och slipper få betongrumpa av att cykla runt på så otrafikerade vägar som möjligt runt Fjollträsk? ALLA GÅNGER!

Åh det börjar kännas vår i hela kroppen när jag tog det här beslutet med Mikaela! Tog mig faktiskt tid att bläddra lite i Vasalöparen emedan febriga Ebba ville läsa "Nytt från Revisorn" och blev så taggad inför Vasan! Det är ju, netto, nedför! :). Det kommer säkert ta ca 10-11 timmar men en lång dag på skidor helt enkelt- tänker jag! :)

Vet att det är några som läser bloggen som själva ska åka, Öppet Spår, eller Vasaloppet eller Tjejvasan eller andra lopp. Tro på dig själv. Du är född att röra på dig och det kommer gå bra bara du gör det på ditt sätt, i ditt tempo!

Nuuu...lite boostad, tillbaks till siffrorna! Sköt om er och njut av vintern-snart är den borta o då klagar alla över hur varmt det är! ;)