Följ med..

Mot Triathlon, Tuffa fjäll, solnedgångar och maxpuls!

söndag 13 februari 2011

4 mil och 100 mil inombords.


Gjorde jag idag.

Uppladdningen igårkväll med ett paket bacon, 5 dl chokladpudding och 4 ostmackor räckte ca 25 km. Resterande hoppas jag kom från insida lår- eller huuur! Det funkar så när man vill, visst? :)

Jag hade ingen bil idag så knatade rätt glad ihågen ändå iväg till Ursvik som ligger 2,5 km bort.
Sen får jag ett samtal som gör mig helt kall i hjärtat och lägger moln på ganska mycket.
Stod stilla i spåret en stund. Men bet ihop och åkte vidare. Fick inte riktigt in känslan och ihop med genuin oro so började den praktiska oron för hur jag ska få ihop de närmsta veckorna att tynga ned mig.
Men till slut, med mycket bra musik till hjälp kom jag in i något sorts flyt. Dvs 10 km i timmen tempo. Det går inte fortare- inte långsammare. Hur jag än gör.
Man undrar hur de som har hand om spåren tänker, 2 veckor innan Vasaloppet, tokmycket snö- meeen de struntar i att spåra 12 km slätspåret? Så alla får tugga runt på den väl kuperade 10 kilometarn? I min ilska skickade jag inte så snälla tankar dithän idag. Vart det nu var. De skulle.
Ehuru.
1a varvet. No problem. 2a varvet. No problem igen. Stannade för banan och kaffe (vatten sopar jag i mig rätt bra under vägen). Tuggar vidare på varv 3 och nu känns det riktigt bra faktiskt i min lunkartakt. Jag är bra på att staka. En kille körde om mig och sa "snygga tag" när jag tog i i en lätt utförssträcka. Det kan väl inte betyda något annat? Mer ekivokt liksom?
Inför varv 4 behövde jag mer av Arvid Nordqvists svarta dryck. Franskrost. Alltid. Gör inte ont någon specifik stans. Axlarna var ok, vilket tyder på att jag tagit i från höfterna. Men de här sista 10 kilometrarna var en plåga. Jag hade ju dessutom tänkt lägga till 5 kilometer men började fundera på hur jag skulle orka hem sen!?
Så ca 36kilometer in i dagens träning var jag allt annat än mitt vanliga muntra envisa jag. Jag skulle inte göra klassikern. Framför allt inte cykla. Jag var inte sugen på någon annan jävla träning än att springa. Arg på allt som var i min väg. Folk som var ute och njutåkte med vida stavgrep och koben bara fnös jag åt, fast jag egentligen avundades dem. Dessutom dog batteriet på min Iphone och jag blev illa medveten om hur jag låter när min kropp undrar var bastun är?
Jag flåsar som en älg!
Kom tillbaks till start där solen strålade och det pågick någon sorts vasaloppsträning med tjejer och killar uppdelade(!?!?) som for runt utan stavar i solen och såg glada ut.
Jag har hunnit träna ca 12 gånger till Vasan. Jag har inte lärt mig valla. Inte fått en enda teknikgenomgång. Jag är alltid under tidspress. Jag har som längst innan idag åkt 25 km i ett svep.
Hör jag någon frisk, barnfri yuppie som inte samtida fått sitt hjärta krossat, från topp till tå klädd i nyinförskaffat Craft och Fischer klaga över att de inte tränat kommer jag välta dem med staven ur spåret. Kanske åka över deras skidor.
Jag kommer fixa detta. Jag har förtjänat att få göra detta. Jag kommer kanske inte vara så estetisk och kommer nog svära ganska mycket men Sälen - Mora- eat your heart out.
På vägen hem, i mina pjäxor, kunde jag inte riktigt njuta. Jag hade skidat 41 km ca. Jag var bara tömd. Inte sådär lyrisk som jag brukar vara. Varför undrade jag? Jo därför att jag bestämt mig för att åka 5 mil. För så länge sen, och det kändes som ett misslyckande. Då var det dags för mental träning. Efter passet. Men det behövdes. OK vad var bra- jo jag åkte 4 mil kuperat. Vasan är inte kuperat- så jag har nog tagit i lika mycket som 5 mil på Vasaloppet. Kunde jag fortsatt? Ja det tror jag. Hur känns det nu? Helt ok! :) Faktiskt. Trött men ok. Sådär. Snabbt tillbaks på min nivå.
Imorgon blir det ingen styrka på gymet för jag har ingen barnvakt. Min trogna skara om 4 personer är nere till 1 tillgänglig- Ebbas snälla farfar! Temporärt!!!! Är detta måste jag understryka. Men under mina galnaste veckor gör det att jag blir slav under post-it lappar, multi-tasking och inte hinner träffa mina fina vänner. Vänner som jag verkligen behöver nu.
Nu är det Solsidan- det enda jag följer. Galet roligt! Ha en fin söndagkväll!

1 kommentar:

  1. Hittade hit från Funbeat. Jösses vad jag känner igen mig! Den som inte försökt få ihop ett liv för två (tre-fyra) på egen hand har inte en jävla aning. Jag är imponerad ändå, när jag var själv stressade jag iväg på lunchen och styrketränade, konditionsträning var det bara tal om vissa kvällar när ungarna somnat. Uthållighetsträning aldrig. Vasalopp eller klassiker fanns inte ens i tankarna.
    Så - du är värd medalj, hur det än går. Själv har jag börjat om och fått uppladdningen förstörd av magsjuk treåring. Skulle åkt ett halvt ÖS i fredags men fick torka kräks från klockan två på natten istället. Så mitt längsta är knappt tre mil.

    Sälen-Mora- eat your heart out!

    /Henric

    SvaraRadera