Tömt klart-fyller på!

Är ni också såhär glada och rosiga när ni kommer hem från jobbet?

-12 grader. Klädsel: En craftunderställströja (med bh under för det är alltid något jag glömmer- idag sporttopp! :)). En lager-två-hoodie. Mössa. Löpartights med silkesboxershorts under. Mer behövs inte. Ja jag hade skor på. Funderade längs mälarstranden om man skulle springa i barfotaskorna med yllesockar någon dag?


Tänker inte på Öppet Spår's vara eller inte nu . Larvigt jobbigt beslut som jag inte lyckats skaka bort trots huvudet inne i projektgranskning hela dagen. Frågorna snurrar, åka med några andra? Bo i Malung? Var är min sovsäck isf? Hur ordna med mat? Valla? Behöver nya skidvantar och lite grejer, när ska jag hinna skaffa det? Kan jag vara borta från jobbet måndag? Vad behöver min kropp och själ mest?
Men jobbet är bara hur mycket som helst just nu. Jag kan inte delegera det som ska vara klart i veckan det är bara att hålla huvudet väääldigt kallt och beta av. Men tar en break nu sen halv sex till om ett tag innan jag fortsätter hemma. Varje timme nu- blir ledig timme sen, ingen panik. Men vid halv sex hade jag tömt ur energin ur huvudet och behövde fylla på där, genom att tömma kroppen på uppdämd energi istället.

Löpningen

Jag tror onsdagarna får bli min tempo-löp dag. Min största utmaning i år, är egentligen att springa fort. Jag ska springa Kungsholmen Runt på 1.45 är det tänkt. Ingen rekordfart för en hare. Men en seg uthållighetslöpare som jag tycker det. Det är 5 minuter/ kilometer. Jag kan ligga och trumma på 6min/km ganska länge, ca 2 timmar. 6,3 min/km- längre.


Men nu har jag ju bevisat att jag kan springa 6,5 km på 5 minuters tempo utan att bli sådär värst trött. Och idag sprang jag 8 kilometer, 8 underbara, snöiga, vackra kilometer på 45 minuter och känslan var att jag ville springa hela natten, alla snöiga halvt upplysta vägar på Vienetta-glass underlag. Det är 5,6 min /km. Lite backar och svajnigt halt på sina ställen. Helt ok.

Så jag tänker att varje onsdag- så ökar jag lite. Nästa onsdag- 50 minuter i det tempot. Osv. Runt det stödjer jag det målet med långpass och intervaller. Första löploppet är 2 sjöar runt- 20e mars. 16 km. Sen är det nästan 2 månader till 21 km a´la Kungsholmen Runt. Sen är det mitt backpass på Workout Åre. Det är de här 3 som träningen riktas mot nu.

En kommentar om lowcarb- fortfarande, känner absolut ingen minskad energi även om jag var uppe och naggade på mjölksyragränsen idag i en backe. Bara lätthet, styrka och magen är lugnare. Åt iofs 3 rediga skivor rågbröd imorse. Men lunch, nä ska jag berätta vad jag blandade?Torsk i tomatsås...som kom från köttbullar..som jag åt också. Och ett revbenspjäll. Till det stor sallad. MÄTT!



Kolhydratladdning

Öppet spår eller inte så ska ett distansberg flyttas i helgen så laddas ska det nu.

Kom hem sådär en kvart innan jag visste att Ebba skulle komma. Eftersom jag tänkt äta pasta, och jag älskar att slurpa spagetti så kastade jag mig in i köket för att hinna göra maten och kanske ta några tuggor innan rollen som Domestic Catastrophy Preventer and Entertainer tar vid. Fräs lök+morot+paprika i olja. I med pesto. I med kycklinfile i bitar. Herbamare. Rör om. Låt fräsa tills bitarna är genomstekta. I med Creme Fraice (den feta förstås). Koka pasta samtidigt. Häll upp pasta. Häll över röran. Osta! Ät!
Fy fabian vad gott. Sen kom Ebba. Hon hade inget intresse av durumvete-dekadens men ville gärna kolla i kylen. Så där fick hon vara och rota medan jag mmm'ade och aaah'ade. Sen klättade hon in i kylen så då fick det vara nog.

Jag tar som sagt inget beslut åt något håll nu. Imorgon är en stor jobbdag då mycket ska vara klar i intygsväg och annat. Jag testar att vara vågad och har lovat att 3 saker ska vara genomförda till lunch. Spänner man bågen hårt går pilen långt.
Sen ska jag känna efter. Det är inte pannben som saknas, eller tvivel på att jag skulle orka 9 mil. Den glada tjejen på bilden högst upp på bloggen ska just springa ett fjällmaraton på 43 kilometer över 1800 höjdmeter, med en bara nästan läkt stukad fot. Och hon gjorde det. (Vi går inte in på hur foten såg ut).
Det är tvivel på om jag kommer få den känslan jag är ute efter om jag tar mig dit och gör loppet, som läget är nu. Det finns en chans att jag kan få den känslan genom att genomföra 9 mil ansofistikerat någon annanstans. Och det är känslan jag är ute efter.

Nu popcorn myntaté och rapportskrivning på träningsbollen. Hemma hos mig, i ett varmt hus med en snusande unge i rummet bredvid. Life is as good as the way you look at it.