Trots en stökig natt där "mammaaaaaa" väckte mig 4 gånger var det en pigg glad och feberfri tjej som vaknade vid kl 0600. Väldigt energisk förstås men något tal om dagis är det inte- bäst hålla sig hemma en feberfri dag. Pappa kom vid nio och innan dess var det färg både här och där. Underbart!
Mycket att göra på jobbet, sömnig och seg men fokuserad. Strukturerad och tänker på hur jag ska få mesta möjliga gjort tills jag måste gå hem. Pratar i telefon medans jag går från T-bana till jobbet. Jobbet till kund. Och tillbaks. Gör en lista på det som är mest akut. Beräknar hur lång tid det kommer ta. Räknar ut vad jag kan göra hemma och spar det. Att vara ledig fredag- är värt att sitta torsdag och söndag kväll och jobba.
Men emellanåt tittar jag upp. På min anslagstavla som väldigt ominimalistiskt är belamrad med allehanda minnen och bilder och vykort. Det peppar mig, det landar mig. Det påminner mig om vem jag är, vad jag tycker är viktigt och hur jag vill bemöta de jag jobbar med.
Jag har en bild på Ebba som tomte 6 månader.En bild på Rådhuset i Östersund- för jag längtar så till fjällen ibland och mina vänner där!!
En bild på stranden jag sprang på om mornarna i Australien och som mitt hus låg vid.
Min nummerlapp från Vertex Fjällmaraton.
Sen har jag en gammal bild på min pappa i fjällen. Sådär 50-100 meter framför hela tiden med sin Skarja ryggsäck och blåa luva (som jag har nu).
I enkelheten. Mitt i livet i en situation där man andas, sätter foten framför den andra och tar in hela världen med avslappnad ögon som får en mycket vidare periferi än den man har när man stirrar på en skärm.
Pappa gick ju bort, alldeles för tidigt, 2002. Det är inget vemodigt egentligen över den här bilden, utan sättet jag ser och vill minnas honom. Han går i det som är mitt paradis, med sin ryggsäck, målmedvetet men ödmjukt, en bit framför. Ibland lutar jag mig fram och tittar in i den bilden så allt annat runt försvinner. Bara för att kunna komma tillbaka till siffrorna, deadlinesen, frågorna och känna att; ja nu gör jag det här-men det är banne mig inte det livet handlar om! :)
Vecka 2- En ny god vana.
Förra veckan handlade om att lägga sig en timma tidigare.
Den här veckan handlar det om att kroppen byts ut till 98% varje år. Om du undrar vad den byts ut till- titta på vad du äter. Där har du svaret. Jag menar inte att du blir en Dafgårds kåldolme med 10 E-nummer sprutandes ur öronen om du äter det- men fundera på vad det är du äter? Vad står det på förpackningen? Jag har, lite besviket, konstaterat att två av mina favoritbloggar promotat en lightsaft som innehåller sötningsmedel. Läs bara här hos en av de klokaste jag vet- Kostdoktorn!
Det tar verkligen energi i början att börja äta rent. Men vad har vi för val? Vill vi äta halvfabrikat-saker som maskiner i stora fabriker satt ihop? Tro inte att någon stor organisation som tar betalt för mat har din hälsa i åtanke! Då blir du grundlurad hela vägen till ohälsan.
Det är så lätt också- vad är det godaste som finns? chokladbollar! Vad innehåller de? smör+socker+kakao+havregryn. Enkelt! Allt man oftast har hemma. Skillnaden mot att vräka i sig köpesgodis är stor vad gäller renhet. Samma med köttbullar. Läs vad köpesbullar innehåller! Fundera på hur lång tid det tar att göra egna. Jag är övertygad om att man blir mättare snabbare när man äter ren mat. Friskare. Gladare, sundare och det är definitivt ett sätt att gå ned i vikt på ett sunt sätt.
Så veckans nya vana är att identifiera dålig "mat" i sin vardag. Och börja slussa in ren mat.
Sådär- tack för er uppmärksamhet och min break från revisionsrapporten, nu ska jag på't igen bara!
Imorgon fredag- och skidor verkar det som det blir också jajemen! Ha det så bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar