Mot nya utmaningar

jag troooor jag har bestämt mig.

Jag tror jag ska tänka långsiktigt. Jag ska göra det enkelt för mig, för mycket är och har varit tufft ändå just nu.
Jag har ingen prestige, det är ingen del i mig som känner att jag tränat i onödan. Jag har ju njutit varje minut i spåren. Jag älskar mina nya skidor och mina nya karl-alfredarmar även om kläderna smiter åt...

Jag är en sån människa som liksom inte vill melodramatisera runt ett åkande eller inte av ett Öppet Spår egentligen när det finns så mycket viktigare saker i livet och i världen. Här sitter jag och funderar på om jag ska delta i en skidfest eller ej, och har ågren över det, när världen brinner.
Inte att konflikterna i Libyen minskar för att jag gör det ena eller andra, utan för att man får sätta i perspektiv hur viktigt det här är.

Jag är ju som skrivet tidigare ute efter att testa kroppen, hitta flytet, hitta det där, den där magiska känslan. Det är DEN jag kommer att sura över att jag inte fick när jag gick över mållinjen. Men jag kan få den igen. På andra lopp.

Däremot kommer jag inte att vara så glad när jag kommer till sthlm måndag lunch, och måste direkt in på jobbet, börjar veckan rosig men utmattad, och får jobba över direkt för att komma ikapp. Jag kommer inte ha mitt pannben intakt om det skiter sig med sömn, valla osv. Jag känner mig själv såpass bra och det där sisut som tog mig igenom den sista milen på fjällmaran- det har gått åt till annat. Man är inte mer än människa, det är vår styrka och svaghet. Att vara mogen i sina beslut och ärlig mot sin själ- det är en magisk känsla som inga 9 mil kan ta ifrån mig.

Det jag tar med mig som gör mig alldeles VARM, det är mina läsare, mina följare, som en del klivit fram ur statistiska siffror, och peppat (tack Ingmarie)- kommit med förslag (tack P), erbjudit skjuts!!! (tack Henric). Mina vänner som också finns där som stöd, utan att döma ut och säga "vad var det vi sa". Ni är helt fantastiska, jag är bara två trasiga stavar och två plankor på fötterna utan er!

2 email damp ned i inkorgen idag! 1 som gör att jag kommer få tillgång till bra träningskläder för mina löplopp- HEJA mer om det sen. Och ett till med möjlighet till start i Täby Extreme Challenge. Som ni hör så låter det som MUMMA! Det är nära geografiskt, det är lagom långt bort tidsmässigt. Det hänger bara på mig och mina ben. Och att jag får en av extraplatserna- annars ställer jag upp som peppande pacer för en annan deltagare under nattpasset för någon av de riktiga rävarna som kör 100 miles. Jag siktar på att göra min Ultra-debut på blygsamma 5 mil.

Idag är det exakt 9 år sen pappa dog. Pappa levde i en nyfikenhet om vad som finns bortom nästa krök. Den har jag ärvt och bär med stolthet. Vad händer om jag springer lite längre?
Jag hänger inte upp mig på datum men ibland är saknaden större, för att det var längre sen för varje år som jag fick höra hans kloka ord och klapp på huvudet. Vad hade han sagt om det här?
Gör som du vill hade han sagt.

Äventyret fortsätter. Största kramen till er alla och jag ska heja på er som åker i helgen!