ameh...vad faaaaa* och Carpe Diem

Det är som för gjort. Efter min fundering om nordsidan av Ottfjället igår. Så sköljde minnena över mig.

*

Foto 1: Vertex. Foto 2: mitt

Jag skulle ju inte springa Vertex Fjällmaraton i år. Det var ju så jääkla jobbigt att leta långa backar i hettan förra sommaren. Bromsbiten tuggade jag tyst ensam skidbacke i Värmland i stekande högsommarsol och tänkte att nästa sommar blir det bannemig andra saker. Men det är ju så underbart. Loppet är så otroligt vackert. Så jäkla hårt. Så lerigt. Så brant, uppför som utför. Så testande-inspirerande. Så mäktigt!

*

Men NEJ. Jag ska inte springa. Sommaren ska ägnas åt mitt första triathlon och lite Lidingöloppsträning.

Men jag rekommenderar dig att gå in på Vertex hemsida och drömma dig dit. Och vara med- if it tickles your fancy.

*

I övrigt har den här dagen bara fått mig att ännu mer inse livets skörhet. Och att vi måste ta vara på varje dag. Aldrig ta något för givet. Alltid leva här och nu. Balansera på den knivsegg det är att fånga dagen, men se till att om det blir en morgondag- så blir den dagen bra också.

Sköt om er.

"Du måste få fart i benen" Ord och inga visor!

Haloj! Det har varit en sån där dag. Som inte bara rullar på utan blir stressig. Rörig. Som innehåller mail som får mig att känna mig liten, dålig, ouppmärksam. Jobberelaterat förstås.

***

Jag försöker verkligen att hålla nere mina antal enagagemang- men jag är en sån där person som blir så glad när folk frågar om jag vill vara med. Så jag säger ja. Jag säger nej för det mesta. Men har sagt ja förut- och det sonar jag för nu. Det är svårt när man VAB'ar och jobbar 80% och måste gå-jag tror att folk blir besvikna, samtidigt tummar jag inte på mitt viktigaste- Ebba. Måste bara lita på känslan att jag gör det jag kan- och det är ok att säga att man inte hinner. Funkar ibland. Men idag kom något jag inte skött helt kosher ikapp mig.

***

Något jag sagt ja till som jag gärna offrar annat för- det är att vara med och jobba med Lidingö Challenge på jobbet. Det går helt enkelt till så att vi tagit in Running Sweden för att hjälpa oss komma i form för Lidingöhelgens olika utmaningar. Några tränar för stavgångsloppet, några för 10 km, några stafett och några 15 och 30 km. Så många nappade så vi har ett gäng glada hjälptränare- däribland jag själv och jag har tagit på mig att schemalägga dem.

***

Idag hade jag sån tur- plus att Aimee som har hand om hela grejen, var så snäll och tog en grupp- så jag fick vara med i Hårda gruppen. Mest grabbar, men 6-7 tuffa tjejer. Intervaller. Det jag är sämst på. Vi satte iväg efter barske Fredrik från Running Sweden. Först lite backteknik. Jag vet inte hur jag sprang idag- men inte bra tydligen. Jag är rätt bra på att tala om hur andra ska springa men har tydligen tappat stilen helt själv. Mina armar är för raka- är det för att jag är trött i dem? Vet not. Brukar ha dem rätt böjda ser jag på de bilder jag sett på mig själv. Tog i för mycket uppförs och efter 1-2-3-4-2-1 minuters intervallerna där jag ändå fick lite glada tillrop att jag hade bra tempo- (fast ja jag fegade och var inte så trött efteråt, DAMN) så fick jag höra att "du måste få lite fart i de där benen". Fick också höra att "fortsätter du springa sådär så kommer du ned på 5:57 tempo(min/km)- som mest men inte mer". Omvänd psykologi funkar ju nu väldigt bra på mig vilket jag inte vet om herr Fredrik visste, eller brydde sig om. Men nu satan ska jag bli snabb. Vad gäller backar- så vet jag att jag är bra på det. Man tvingas bli bra på det när man matat backar så man kräks inför ett fjällmaraton med lutning som får mig att småskratta när man pratar om någon fiskbacke-Abborbacken??? Fjärtmörtbacken kallar jag den nu. Ta nordsidan på Ottfjället-ca 700 stigmeter bara det och kom tillbaks och prata om någon sluttning på Liiiiidingö sen.

***

Taggad? Japps. På vägen tillbaks, när vi var uppe på ca 60 min träning med totalt 40 min löpning- började min kropp att vakna och gilla läget. Men då var det dags att sluta. Jag hade alltså tagit i alldeles för lite och det ska jag komma ihåg till nästa gång. För jag vill ha mer! Det var fantastiskt kul att bli pushad och få vara i en grupp där jag var bland de långsammaste. Samtidigt veta att jag har uthållighet och potential.

***

Som vanligt är det superstämning och oavsett vad som hänt tidigare under dagen så skuttar jag mot tunnelbanan med ett stort leende och vill ha mer! Jag skulle gärna träna mer med Running Sweden men får vara glad för de pass jag får till. Längtade efter min lilla gosnos, 1 år och 9 månader idag är hon. Så fantastiskt skönt att komma hem, mysa lite på soffan och försöka reda ut vad det är hon pratar om på sitt egna lilla språk. Pussa, krama, snosa, lägga. Äta ett paket bacon och 2 jordnötssmörsmackor- för jag var sugen på det. Blogga, läsa nyheter. Duscha. Somna.

***

En berg o dalbanedag som landar i en varm sömnig känsla. En bra dag! Ha en fin kväll.

Bena blir fulla med spriiiiiinnnngggg

Åh vad jag är sugen på att springa! Det har gjorts rokad i hjälptränarschemat och det kan bli så att jag får köra intervaller ikväll- eller snabb jogg- men då springer jag lite fram o tillbaks! Vill bli trött. Vill flåsa och låta hjärtat få pumpa och använda hela lungorna. Jag ser massa människor springa fram o tillbaks vid norr mälarstrand och vill ut! hörs senare!

Workout Åre- För det är du värd!

Hej!

Tisdag är vilodag- det vet ni väl :)?! Jag funderar dock på att regga ett träningspass i barn-crossfit på Funbeat efter att ha haft besök av Ebba på jobbet idag. I ett kontorslandskap är det väldigt lätt för en liten busig oblyg tjej att försvinna iväg med sin Pippi och kanin under armen. På min plats är det massa sladdar och grejer och Ebba var inte sen att rycka, dra trycka och riva i precis allt. PHU. Men roligt är det.

Idag tänkte jag dedikera detta inlägg till Workout Åre som är lika välkommet som vårsolen för mig! Det infaller dessutom nära min födelsedag och blir som en stor födelsedagspresent i 3 dagar!

I år är det 5 års jubileum och jag minns när Therese, en av grundarna, under en promenad i Åre för---shit just 5 år sen!!! berättade om loggan som så snyggt kombinerar en puls- med en form av Åreskutan.

Vad är då Workout Åre? Jo det är en träningshelg- ÅRETS träningshelg. Årets hälsohelg. Förutom att erbjuda förstklassiga instruktörer- Oscar Jöback, Jose Nunez, Johanna Andersson, Per Markussen osv osv osv (och lilla jag) som alla håller unika fantastiska pass så kan du sitta en stund och lyssna på inspirerande och intressanta föreläsningar ( Fredik Paulun, Cecilia Duberg, Anna Duberg m fl). Därtill- njut av det otroliga saunaworld och spa't på Holiday Club.

Ät god mat och njut av bland det vackraste vi har i Sverige- Jämtlandsfjällen, här representerat av Åre.

Visst- det finns träningshelger här o tok-holm också-men det är inget som kommer i närheten av den atmosfär det blir av att vara i fjällen!

Måste man vara ett träninsgfreak eller instruktör för att vara med? NÄ! Det roliga är att man kan vara med och testa saker man inte är bra på- jag välkomnar dig att stå bakom när jag ska dansa eller köra step- det går inge bra, men det är sjukt roligt! :).

Det finns dessutom ett mässområde på arenan där du kan ta del av erbjudanden, få en naprapat som besiktar dig och massa annat.

Jag håller ett pass som heter Fjällpuls som du kan hitta här på passbeskrivningarna. Det är ett väldigt basic pass. Ingen pulsklocka, ingen GPS. Det handlar bara om att njuta av att röra sig i natur- Åres natur. Uppåt. Nedåt. I det underlag som bjuds. Det är redan ganska många anmälda och jag kan komma behöva en "assistent". Säkerhet går först och i andra hand kommer att ingen blir lämnad ensam. Min största utmaning annars är att se till att alla får ett bra pass, vilket är lättare när folk är i samma sal.... Sist jag hade passet kom en lång fransman i kompressionsstrumpor och när alla flåsade av första syreskulden förklarade han, knappt andfådd,att han sprang mycket upp och ned i Alperna. Tjo hej sa jag och skickade honom framför mig.

Det jag älskar mest är iaf tidiga morgonen. Luften i Åre då är oslagbar. För länge sen åkte folk dit- som kallades "luftgäster" för att andas o bli friska. Tror stenhårt på det. Andas. Bra luft.

Jag ska dit. Massa roligt skönt folk ska dit. Ska du? :)

Ha en fin kväll. Nu kallar lite biståndsgranskning och till det serverar jag Dungen på Spotify och rött te. Laters.

VAB och grädde mot huden

Härlig måndag! Så värt att ha en ledig dag även om jag jobbat lite pö om pö när jag inte stoppade Ebba från bus. Träningen idag blev intressant... Satte Ebba i vagnen, tog min 8 kilos hantel, vantar och gick ned till vår lekpark. Den är utanför dörren och där ligger även Sundbybergs IP- där massa grabbar tränade på konstgräs. Ebba ville ut på plan- go girl! Eller kolla närmare på grabbarna? Sno en boll? ANYWAY. Jag körde armhävningar, planka, jämfotaupphopp på bänk och rodd med hanteln. Inget pass som går till historien så ska försöka få till ett styrkepass till denna vecka. Innan dess hade jag kastat mig över paketet från Mattias på Expedition Åre med Falkekläder. Jag hade ingen aning om att kläder kan sitta så skönt. Just nu sitter jag i ett par långjalingar som jag tror jag kommer vilja bo i. Funktionströjorna är som grädde mot huden. Det är stretchigt där det ska vara töjbart och det känns som att ha en andra hud på kroppen- som samtidigt är lätt och transporterar svett. Jag fick- ett par långa tights med en långärmad "Ergonomic Sport System" tröja i snygg röd. Kolla mina lår- ska jag inte börja med 400 meter ändå? ;). Jag är supernojig med passformen på tights- det är därför jag alltid ses i mina MXDC tights för inga andra duger- men ohlala de här sitter som en smäck! Känns tunna men ändå inte genomskinliga och med ficka bak. Me love redan. Vadå ett par tights? Ja men många långa löppass framför mig gäller det att de få pinaler som är med på resan fyller sin funktion och inte retar/skaver/hasar ned/ etc. Sen fick jag två par korta tights och en kortärmad funktionströja. MUMMA! Materialet känns som pansar i silke och man ser stark ut!

Under det här mycket mycket avancerade photo-shootet blev det illa tydligt hur risigt mitt hår är. Och hur vita mina ben är. Hur fula mina fötter är.

Men det jobbar vi på sen! Nu ska de här grejerna testas på onsdagens löppass. Revansch för igår ska jag ha!

Måste bara kommentera märken. Jag var inne på Stadium igår och vandrade i gångarna med siffror på golvet bland alla dessa märken, Nike, Adidas, Reebok, Puma. De har inte bara kläder på galgar som är snygga. De pumpar ut någon sorts livsstils och attitydpropaganda som vore de ett parti inför riksdagsval. Håller på och lägger någon sorts värde i loggan på folks träningskläder. Lägg ägg!

Nike hade någon grej där man skulle skriva på en t-shirt vad man har för mål- eller står för eller vad det var. Under deras swoosch förstås, som någon köpt soldat i kommersens armé. Adidas är "all in". (Som alla vet betyder att man går ut och tokfestar till man stupar! :)). Frontar Beckham och Kate Perry. De kostar. Och pengarna rullar in.

Jag tror inte någon om de tänker efter är så naiv så de inte förstår att reklamarna på dessa giganter till bolag, lägger mest krut, om inte allt, på att komma på snärtiga slogans och bilder och knyta an modeller som attraherar flest köpare. Det är inte så att de vill kommunicera något speciellt budskap som de skulle kämpa för- de vill bara att du ska tro att du får den där attityden och styrkan om du har deras grejer. De skulle snabbt byta approach om det skulle sälja mer att marknadsföra sig på ett annat sätt.

Jag har några plagg av det ena eller det andra märket. Men jag ogillar starkt egentligen märken som försöker sälja på mig något mer än ett funktionellt plagg. Jag tror när man väl börjar träna för något, där målet verkligen är prestation- då är det klart att det är roligare att sticka ut och se ok ut- men det är inte det som styr. Jag vill ha funktion, hållbarhet, kvalitet. Jag vill inte se ut som ett tuggummipaket som övervintrat 1985. Flaxiga jackor och bomull är mardröm när man ska röra sig smidigt under en längre tid.

Men jag är som vanligt lite inkonsekvent och även när det gäller det här med "övervärde"i klädmärken. För jag gillar Asics. Som håller sig till att prata löpning. Som de är bra på. Helly Hansen som har lite galna projekt. Gillar Craft där man kan hitta sin "optimala outfit" beroende på sin sport. Jag vet inte, de känns mer genuina. De kommunicerar sin kvalitet. Hållbarhet. Funktionalitet. Tja. Man får tycka som man vill.

Nu ska jag sätta mig med jobbdatorn en stund, sen har jag unnat mig Runners World. 60 spänn? kostar den so it better be good.

Ha en fin kväll!

Mina favoritmuskler och mål med träningen

God morgon! Vit och vacker är världen utanför. Här VAB'as det och försöks jobba lite. Jag vet inte om jag kommer komma iväg till kvällens löpträning på jobbet men det går att lösa styrka och motion på andra sätt! Mina grejer från Expedition Åre hade inte kommit! Men vi går dit idag på ett nytt försök! Blogglistans 3 nästa punkter är som följer:

1) I min träningsväska 2) Favoritmuskel 3) Mål med träningen

1) Jag duschar ju inte på gymet när jag väl kommer iväg dit. Så min träningsväska- som är min Salomon löparsäck och är min handväska vissa dagar- innehåller oftast ombyte för att springa hem, med en extra tröja och Compeedplåster jag fått från min kompis Carolin. Sen har jag ofta en matlåda, och ett mellanmål med mig. Inte så dramatiskt.

2) Favoritmuskel. Det får nog bli en topp 3! 1) Hjärtat- förstås. Mitt starka hjärta som har något "nod-fel" där AV- noden går åt två håll och ibland skenar som ett expresståg utan anledning. Inget farligt. Men vissa dagar känner jag att "det är en sån där dag" och då gör jag inga ryckiga rörelser om jag inte måste. Träning och lugn och ro hjälper- alkohol och stress gör det värre. Har börjat lära mig sen jag fick diagnosen 2003 att hantera detta "fel". Inget jag tänker på i vardagen förutom när jag anmäler mig till lopp och ska skriva om hälsotillstånd eller liknande.

2) Bålen. Denna fantastiska matris och kors och tvärs av muskler som skyddar resten av kroppen. Som sträcks något förbövligt vid en graviditet. Absen som blir som slappa strängar efter 9 månader. Hur det går att stärka upp och tighta till det igen, med ett litet rutsystem som lurar under kanelbullehullet :). Underbart!

3) Serratus Anterior- även kallad hajmuskeln. Titta på duktiga surfare- den syns som 3 tänder på varsin sida om revbenen. När jag känner den muskeln betyder det att jag har surfat och paddlat som en idiot. Kärlek.

3) Mål med träningen . Svårt! Det är så naturligt för mig att röra på mig. Träning är ett spann av rörelser, helst utomhus som sträcker sig från maxpulsprestationer till att jag går med barnvagnen. Så målet med att röra på sig, är att må bra! Att hålla mig frisk, glad, stark för att orka med att göra det som jag vill. Målet med att träna hårt är att nå ett prestationsmål. Som mindre och mindre kommer att handla om tid tror jag. Och mer om att ta mig distanser och njuta under tiden.

Jag har inga tidsmål för mitt 5-mila lopp. Målet är att genomföra och krama ur allt ur kroppen på slutet. Hur lång tid det tar struntar jag i. Jag tränar i en viss fart för att bygga orken men första gången jag springer en distans finns aldrig ett tidskrav.

Inför 1/2maran har jag en tidsplan- det är för att jag redan sprungit 2 halvmaror och 3 maraton och på de distanserna blir utmaningen att springa fortare. Jag är verkligen inte snabb, och är inte direkt intresserad av 5 km och 10 km lopp, jag har inte "fast-twitch" fiber och tränar inte "tröskelfart", är inte snabbare på 10 km än på 20 känns det som. Så förutom det sociala så ger det mig inte så mycket. Det går inte att vara bra på allt och det är skönt att veta vad man vill!

HA EN FIN MÅNDAG- det är bästa dagen-

hela veckan framför oss att göra bra, vettiga, galna, roliga och goda saker!

Att lyssna på sin boning

Vi är snälla mot varann jag och min kropp. Ibland är vi osams, men kroppen brukar vinna. Ibland- men alltmer sällan, kör hjärnan över kroppen, och får då betala massa i efterhand när kroppen surar. Idag hade jag tänkt springa långt, ca 3,5 mil. Det tänkte inte kroppen. När jag vaknade var jag inte hungrig. Inget bra tecken. Solen strålade men bara efter 2 kilometer var det först magen som protesterade. Så lagom framme vid stallet i Huvudsta var det bara att låna damrummet. Sen kändes benen inte så snabba, jag som tänkt springa rätt fort till Helena- 13 km hemifrån. Så jag tog mig till Stadshagen och lät SL ersätta apostlahästarna. Väl framme hos Helena var jag lite darrig men fick en banan och gott sällskap ger massa kraft och vi tog en fin sväng via Vinterviken, Liljeholmsbron, Tantolunden och Årsta..bron? 10 km. Trefligt. Sen skulle jag ta mig hem för det var liksom inte snack om att mata på. 17 km var jag uppe i nu. Hann bli rätt kall och lyckades under ett besök på Ica spilla grillad kycklingmarinad över mig som rann ned i vätskebältets ficka (!!!) så nu är min ajfån på dåligt humör och visar mörk skärm. När jag inte slår hårt på den. Men vet ni vaaaad- jag är nöjd! 32 km är helt ok. Jag kommer palla 50 km men har respekt för att det är en längre distans än jag någonsin sprungit. Men bara 7 kilometer längre. O jäääkligt mycket plattare! :P.

Jag är inte där än, som trygg >maradistanslöpare.

Men jag ska bli.

Jag blir trött på pass längre än 32 km.

Men det hinner jag glömma tills 10e april.

Jag ska trappa ned i 2 veckor.

Och låta kroppen bygga upp och superkompensera den här veckans träning.

Jag ska springa och ha roligt, jobba med fart och teknik. Vila och kost.

Jag ska vara förberedd.

För när man är förberedd- kan man njuta. Ta med sig goda minnen och - ja njuta av loppet istället för att längta till mål och plågas. Visst- det ska kännas på slutet- men när man är nära mål är det en bitterljuv smärta!

Imorgon blir det att vara hemma med Ebba som inte är dagismogen än. Får försöka jobba nu ikväll och imorgon när hon sover för det är DDP - domestic destruction- prevention som gäller annars.

Magen ordnade till sig. Behövdes lite revbenspjäll och en dubbel hamburare så var den glad igen.

Veckans träning

Måndag- styrka på gymet

Onsdag- lätt jogg 5 km

Fredag- 32 km löp

Söndag- 10 km lugnt, 7 km snurrande och lite trappor på T-Centralen.

Träning vecka 13

Måndag- Ev lite styrka/ jogg

Onsdag- intervaller 5-4-3-2-1-2-3-4-5 och nedjobb

Fredag- vad jag känner för :)

Söndag- 15 km tempo- kommer vara rätt tufft

Kommentar: Fram till en vecka innan känns det (för mig!) ok att ha lite hårdare pass- annars kan man trappa ned redan 3 eller 2 veckor innan- men hålla igång! Så jag siktar på sista veckan med "håll igång" pass. Det gäller att kunna återhämta sig snabbt så kroppen känns "taggad". Jag vill komma ihåg känslan jag hade inför 29 km passet med RS- jag ville bara flyga fram och kroppen kändes lätt och pigg- DÄR ska jag vara lördag om 2 veckor!

Ta nu lite tid att planera in rolig, givande träning denna vecka.

VÅGA låta det ta plats- det ger så mycket!

Ledig Lat Lördag

Av ingen anledning alls förutom att det är en av mina "powerplatser"- Kengis Fors utanför Pajala förra sommaren

Tjohej!

Trots bastu, bubbel och bästa brudarna igår och en sväng på trångt uteställe samt 32 km i kroppen vaknade jag förstås tidigt..men i med öronproppar och stängde dörren och visste att Ebba hade det toppmys med farmor!

Men det går ju inte att sova när solen letar sig in. Upp o hoppa!

Öppnade gårdagens post och såg att jag fått kläderna från Expedition Åre att hämta ut. Jippi! :) En bra anledning att stoppa lillan i vagnen och gå ut i solen.

Jag känner av gårdagens pass, det var länge sen jag sprang två så långa pass inom en vecka. Men känner inte av det så mycket att det är någon fara för imorgon. Det stramar lite i låren sådär skönt.
Running Sweden har inget "organiserat" pass imorgon då det är Premiärmilen. Jag saknar lite ideer om en rolig runda så har bestämt att jag ska springa till Liljeholmen och springa en mil med Helena där- och sen vända hemåt! Vilken bra ide eller hur?

Sen ska jag börja titta på banan inför TEC och uppladdning för det, läsa på Funbeat hur de ruttade ULTRArävarna gör. Ja jag vet, jag ska bara springa 5 mil- och många ska springa 8,5 och 16 mil- men att börja ta in ett långlopptänk redan nu och testa kan ju bara gynna framtida utmaningar!

Bäst idag: Solen, och alla som tar sig an sina egna unika löparutmaningar. Det är inte när någon springer maraton 5 minuter snabbare än förra gånger som berg flyttas. Det är när någon vågar springa längre än de sprungit förut, tar sig tillbaks efter en skada, rosenkindad berättar att de klarade att jogga 5 kilometer- sin första mil. Hör av sig och vill ha tips. Det gör mig varm i hela kroppen!

Sämst idag: Orättvisor i världen. Alltid. Varje dag. Gör det lilla du kan. Var uppdaterad. Ifrågasätt. Var glad för det du har.

Nu går vi ut i solen och rör på oss! :)

32 km i motvind och en utflykt i klackarna :)

05.15 fick jag iallafall sova till. 6,5 timme. För lite just nu men vad göra. Bulla upp med täcket, muta med Pippi/Bamse/Pettson och välling. Köpa sig 1 timme slummer. Sen proteinpankisar till frukost, kaffe, jobb (där jag bla satte ihop hjälptränarschemat för våra löppass på jobbet- KUL! emellan skatter och avgifter).

Hann iväg 09.15 och hade då 3,5 timmar till Ebbas pappa var tvungen att gå till jobbet.

Satte av mot Ulriksdal, först Överjärva gård där den här krabaten kom rusande.

Sen över till Ulriksdals slott, vidare upp till Bergshamra, över bron mot universitetet och Stora Skuggan. Det blåste men inte just här så hade bara ett lager på mig ett tag- VÅR!

Jag älskar hur stan bryts ned. Hur mina fötter krossar Där och Här. Gör det till Hit till Dit. Hur jag kan springa från norrort till mitten, till öst, till söder till väster. Utan att använda bil eller SL. Hur jag börjar fatta hur det hänger ihop.

Nu började vinden suga i. Tog Fiskartorpsvägen och sen Valhallavägen och stannade vid slutet för glammigt 5 minuters fika. 2 mil avverkade. Oförskämt pigg. Trött på blåsten.

Insåg att jag fick släppa Djurgården för jag hade ju inte mina ursprungliga 4 timmar att lufsa runt på så sprang förbi SVT och SR och sen Strandvägen bort. Hej alla turister, hej alla lunchare. Blasieholmen. Gamla Stan. Stadshuset och här blåste det som faaaasiken. Var redigt less på motvinden och tänkte att nu när jag svänger så blir det sidovind- NÄ! Tvärt emot. Åååh segt. På Norr Mälarstrand möter man många löpare. Jag var uppe på 25-26 km nu och redigt seg och fick inget flow med vinden som tog musten ur stegen.

Men sen började jag känna mig hemma. Lite jäklar anamma och så var jag i Sumpan. Uppför uppför är det hem. Lufsade in på 3.16 med 32 km i benen. Helt ok, men jäklar vad jobbigt det var med vinden. Länge sen jag sprang i såna sekundmeter.

Ebba är feberfri och hittar på det ena än det andra. Skönt! Kan med varm hand lämna över till farmor och bege mig söderut till sköna Helena för en bastu bubbel och thaikväll med henne och två vänner till som jag träffar alldeles för sällan. Den trötthet jag känner kommer blåsa bort av skratt och må-gott! Så länge sen nu. Så värt.

Ha en riktigt fin fredag! Delar med mig av mitt motto just nu:

Life may not be the party we hoped for,

but since we are all here, we might as well dance! :)

Himmel o pannkaka och kan jag- så kan du!

Åh vilken dag...jisses. Ebba låg som en trasa på soffan hela förmiddagen. Aldrig sett henne så medtagen. Ville inte ha någonting, bara kokade av feber och ville ligga med näsan i min halsgrop.

När vi kom till vårdcentralen så fanns inte vår tid registrerad...då började jag nästan gråta. Receptionisten tittade på Ebba och smälte som man gör och såg till att vi fick komma till doktor, först sköterska, som fick ge upp utan halsprov på Ebba aka kobra. Öronen var fortfarande röda och testerna visade streptokocker. Jahapp. 10 dagar av tvångsmedicinering med Kåvepenin- 3 gånger per dag. Glöm alla planer du hade Annie!

Hade glömt plånboken hemma i all hast, så Ebbas mamma ringde till sin mamma, som var på tåget och snällt klev av och löste ut oss på Apoteket. PHU!

Sen lämnade jag de två i en trött hög på soffan, kastade jag mig iväg till jobbet för att hämta min jobbdator för nu blir det VAB en masse och så passade jag på att handla. Riktigt mammadramatiskt blir det när man ska bära 2 stora blöjpaket, och två tunga kassar. Och en tung dataväska. Vardagsstyrka kallar vi det.

Väl hemma hade Ebba piggnat till och hade åsikter om allt möjligt igen, som för att kompensera förmiddagens spakhet. PHU. Jag mår så bra i övrigt, men när Ebba inte är sig själv, då känner jag mig fruktansvärt ensam och inte så tuff ensam mamma alls. Bara hon hittar på bus så fixar jag att brotta ned henne och tvinga i äcklig Kåvepenin!

Veckans goda vana nr #5.- eller hur man fixar halvmaran.

Kan jag så kan du. Så är det. Jag har också känt att 10 km, en mil, är apjobbigt. Långt. Tufft som f*n. Nu börjar jag fundera på om min 5 milare kanske är lite kort och jag borde sikta på 50+ miles (8,5 mil)? Hur..kommer man hit? Hur kommer man dit att man tänker springa 16 mil? Måste man komma dit? Nej självklart inte men det är så många som pratar om maraton som någon galenskap. Om milen som någonsorts benchmark distans. Jag vet hur bra man mår när man spränger gränser. Steg för steg.

Det vet du med.

Du vet hur du växer när du gör något du inte trodde du kunde.

Du vet hur stolt du skulle vara.

Du vet hur bra det skulle få dig att må

Du vet att du vill!

Kan jag- så kan du. Jag har inga speciella gener för löpning. Jag har bara ökat på distansen succesivt. Förutom en stukad fot har jag varit helt skadefri vad gäller löpningen. Jag är inte typiskt byggd för det, min benstomme har jag från min tornedalska släkt och det ser ut som jag skulle kunna bära både en, två o tre säckar mandelpotatis och en och annan ren med de trästockar till ben jag har. Och tid- ja det vill jag bara inte höra ett dyft om att du inte har. Får jag ihop tid till långpass på 4 timmar så ska du få ihop tid till 3 gånger i veckan. Capiché?

Ok då kör vi! Halvmaraton på 20 veckor!

Notera- jag skriver om det längre passet varje vecka. Utöver detta är all träning bra- men gärna 2 till löppass av något slag. Vill du bli snabb- då pratar vi intervaller. Och det tar vi nästa vecka. Nu ska jag bara kittla ditt sinne så du fattar hur nära du egentligen är. Med lite planering!

Vecka Distans Kommentar

1) 5 km ---Ta dig 5 kilometer. Gå-jogga. Jogga-gå. Men försök jogga 5 km

2) 5,7 km ---700 meter till. Inte ens två varv till på en arena-bana. Du fixar't!

3) 6,3 km ---600 meter längre än veckan innan- easy peasy!

4) 7 km ---Igen- 700 meter på veckan innan- hur svårt är det?

5) 8 km--- OJ! Vi har joggat i över en månad, och lägger på 1 km.

6.) 9 km ---En till- för nu har du rutinen, det är 1/8-del till!

7) 10 km ---En mil! Den magiska distansen- it's all yours.

8 ) 10 km ---Ligger kvar här och bara njuter av det.

9 -14) 11/12/13/14/15/16 km

Lägger på en kilometer varje vecka. Det innebär, om du joggar lugnt, 7-8 minuter löpning extra varje vecka. Inte direkt vråltungt- eller hur?

15) 18 km ---Nu har du sprungit i nästan 4 mån. Vi ökar 2 km. Basta!

16) 18 km ---Låter den distansen sätta sig.

17) 20 km ---En kvart löpning till- nema problema!

18) 20 km ---Testar distansen för att öva in målposen.

19) 12 km ---Showar lite på en kortare runda ;)

20) 21 km Spring ett lopp!

Ser du? Ta det vecka för vecka- titta inte på vecka 20 nu. Ett steg i taget. Det här är ett snällt upplägg. Som jag tror du kan fixa. Jobba med tekniken i början på passet när du är pigg- så sitter den när du börjar bli trött. Rak rygg, lätt stolt hållning, pendlande armar fram och bak, spring "tyst"! Vill du ha mer hjälp- hör av dig!

Nu ska jag ignorera det jobb jag inte hann idag. Lägga mig och gardera för en stökig febernatt. Jag ska ut på ett heligt, eget, geografiskt löst planerat långpass imorgon och jag laddar inte med pasta- jag laddar med bra musik, MNK i podradio. Mentala bilder. Protein, grönsaker. Kolhydrater ska jag skämma bort kroppen med till loppet, nu ger jag mig lite mindre så bara motorn går men tuggar fett- som det finns att ta av!

Ha en fin kväll!

Blogglistan- Lite om mig

Hej!


I enlighet med min nya sömnplan gick jag och lade mig 21.30 och somnade strax efter 22. Det är något magiskt med att sova från 22-och framåt. Jag vaknar superpigg! Känner mig helt frisk också men det gjorde inte Ebba. Kokande varm vaknade hon och har 38,5 i feber och tror att den stigit så vi blir hemma idag. Plikten sliter i mitt samvete så sitter och jobbar medan hon sover på soffan. Vi ska tillbaks till doktorn idag för jag vill kolla så det inte är öronen igen. Sen ska jag vara ännu noggrannare med hennes kost- massa antioxidanter, inget halvfabrikat, mycket ekologiskt. Vi har varit så förskonade från sjukdomar och så ska det fortsätta hoppas jag.

Listan!
Det går någon lista bland träningsbloggar med punkter man kan skriva om, så man lär känna skribenterna ifråga lite bättre.

Det här är en personlig blogg- men träningspersonlig. Tittade på punkterna och det kanske kan vara roligt att dela med sig av dem - så jag kör 3 stycken idag.

1. Min träningsbakgrund, 2. I mina öron när jag tränar 3. Ett fint träningsminne

1. Min träningsbakgrund

Ja var ska man börja. När jag var 3 började jag på gymnastik. Snälla Märta lotsade oss i våra rosa ballerinadräkter på hinderbana, genom kullerbyttor, hjulningar, handstående och plockandes ärtpåsar. Sen började jag träna mer seriöst med Järfälla Gymnasterna i en grupp som senare delvis utvecklades till elit. Jag har aldrig (ta i trä) brutit något ben i kroppen och jag är övertygad om att det är för att jag lärde mig smidighet och kroppsuppfattning tidigt genom gymnastiken. Den tidiga kroppsfokuseringen hade jag nog kunnat vara utan dock.

Jag började också simma- men något hände och jag har fortfarande lite fobi för bassänger. Släng ut mig i havet eller en mörk insjö- inga problem men bassänger- nja.

Vid 8 års ålder började jag i vad som kom att bli Stockholms bästa tjejlag i fotboll- Jakobsbergs GOIF. Eller vad sägs om 200-0 på 3 år i Sankt Erikscupen? 2 finaler på Råsunda och intervjuade av Ulf Elfving och med i Expressen! :) Jag var en nervös högerback/högerytter. Så rädd för att göra fel att jag mest mådde dåligt inför varje match efter några år.
Testade även på bugg och handboll.

I tonåren började jag rida och träna Goschin-do- en grym kampsport som blandar boxning/karate/judo/ju-jutsu. Tog bälten i det och ju-jutsu och judo men hade problem med halsmandlarna och ändlösa pencillinkurer gjorde att jag inte fick flyt i träningen.

Sen slutade jag och gymade mest, sprang lite, cyklade mountainbike. Flyttade till UK och utbildade mig till PT, aerobicsinstruktör, boxerciseinstruktör osv osv och började springa så smått- sen har jag varit hooked! :)

Tränat yoga och surfing också förstås- så ganska allround. Drömmen skulle vara att lära mig klättra!



I mina öron när jag tränar

Sjukt bra musik.Jag anser mig ha mycket bra musiksmak och går riktigt igång på att prata om just bra musik! Kan vara Foo Fighters. Keane. Pearl Jam. Anna Ternheim. Trancigt. Dansigt. Hippierock från Australien. Kan vara P1- för att hålla mig lugn! :) Det jag vill komma i mood för helt enkelt. Ibland fjällens vindljud- det jag älskar mest- men inte hör så ofta nu.


Ett fint träningsminne

OJ! Jag har många. De speglar alla olika känslor- vad är "fint". Några av de finaste är när jag tuggat stigmeter i fjällen och nått upp över ett krön och tittar ut över magnifik utsikt. Ja den där mörka kvällen när det var jag och stjärnorna uppe på fjället i Ottsjö- det var väldigt fint! Några yogapass på stranden i Australien. Några spinnpass jag instruerat under sista låten där energin i salen bland deltagarna gör att håren reser sig på armarna- ja det är svårt att välja men oftast är det den där sista skälvande minuten på ett långpass när kroppen är tömd och fylld på samma gång. När man pressat ur sig nästan det allra sista.

Ikväll blir det veckans hälsotips och det ska handla om hur du springer en halvmara- ja just DU. Kanske är du redan rutinerad löpare. Men är du inte det så kan du få lite tips om hur du, utan att överbelasta, bygger upp till att klara 21 km! Galant!

Laddar inför helgen

God morgon i den strålande solen!



God morgon börjar klockan 5 tyckte Ebba och jag är så tacksam för min Iphone där jag har en mapp som heter "Ebbabus" som kommer till nytta just såna mornar. Ebba får trycka på knappar med djur på och det än nöffas, än bräks, än gnäggas och muas emedan hennes mor blundar hårt i kudden och försöker stänga ute ljudet och vila lite till. Ebba är dock ruttad i att väcka sin mamma och tänder och släcker läslampan samtidigt/pussar mamma på munnen flera gånger/ drar mamma i håret/ klappar uppmuntrande på kinden och säger "heeejjjj" i mitt öra och till sist sätter hon sig helt sonika på mig. Dags att gå upp alltså...


Jag är inte helt fit for fight. De hektiska veckorna tar ut sin rätt och jag kommer inte riktigt upp i marstempo utan känner mig mest sömnig hela tiden. Vad göra? Jo jag tar bort mitt intervallpass idag, för träningen ska:

Ge energi

Ge glädje

Kännas rolig

Längtas till

Kännas bra efteråt

Ge bättre hälsa

När jag inte är 100% då ger inte hårda intervaller något av ovanstående. Men att jogga lätt med glada människor- DET ger allt det där- och lite till! Intervallerna är främst för att bygga fart och det är inget akut behov. Jag behöver bygga uthållighet och det ska jag göra fredag och söndag.

Lördag- ska jag vila hela dagen. Jag ska sova så mycket det bara går och hoppas egosistiskt på riktigt ruskväder! Så jag kan ligga inne hela dagen och dega. Ebba ska hänga med sin pappa, farmor och mormor i helgen och jag ska hänga med mig själv, och kanske någon till.

222 och 22

...är siffrorna som rockar nu! 222 läsare hade min blogg igår. 22 personer,rekord(!!) är redan anmälda till mitt "Fjällpuls" pass på Workout Åre.

Det blir en Garmin 110!

Den är klart snyggast och jag kan ha den som vardagsklocka utan att det ser ut som jag provpelar för någon rymdserie med en stor dator runt armen!

...och ekonom som jag är- så måste balans ut- balanseras med likvider in! Så nu är mina inlines-storlek 39-41 (ja man snörar fast fötterna så sitter de där- inte lika kinkigt som vanliga skor) till salu. Salomon är märket och de är svarta med lite rött på- bild kommer. Tänkte lägga ut dem på blocket men gör det försök här först. Välbehållna och sköna och bär på minnen av några praktvurpor.

Ser fram emot yrande vårgrus och endorfinjakt i grupp ikväll!

Det är härligt ute nu- men våren är förrädisk- se till att dra på dig varmt efter du rört på dig utomhus eftersom kroppen är känslig för infektion just efter ett träningspass!

H A D E T B R A ! !

Garmin Forerunner 305 eller 110?

...är frågan jag bollar med mig själv nu innan läggdags?

Har du åsikt och input- Kommentera nedan! TACKAR på förhand!

Jag har slitit min gamla Polar pulsklocka i säkert 9 år nu! Dags för en present efter hårt slit- och FÖRE mer slit eller hur? :P

Idag ler jag hela dagen!

Men ååååh! Vååår! :)

Underbart! Fast imorse när jag vaknade kände jag bara att det måste göras något annorlunda idag. De här tidiga ljusa mornarna som jag älskar får inte bara bli påklädning, dagislämning, frukost på bussen till kund och rätt in i siffrorna. Så jag unnade mig lite vardagslyx. Krävs inte så mycket- att sitta i lugn och ro på Brödboden och lyssna på riktig skvalradio och läsa DN innan jobbet- priceless! Eller det kostar en latte- Sumpanpris! :)

Kände av träningen igår imorse--ooooh yeaaaah. Träningsvärk-är inte smärta i musklerna. Det är ett leende som spelar i mungipan hela nästa dag.

Jag har tränat. Jag har rört på mig. Utmanat mig. Jag är stark- och precis just nu blir jag starkare än jag var innan. Jag har en liten hemlis som inte syns och den gör får mig att må bra.

Typ så.

Sen damp ett mail in i Blackberryn som talade om att mina fina löpargrejer som jag ska köpa genom Expedition Åre var på väg. Tack Mattias! :) De säljer grejer som tål lite mer- för oss som vill lite mer! :) Test och utvärdering av grejerna kommer såklart!

Lite senare konstaterade jag att Running Sweden länkat till min blogg från sin- så får ju återgälda det- HÄR kan ni läsa om vad som händer och hänt på deras pass och runtomkring!

Får också slå ett slag för Riot Runners- men hörni- dags att skriva lite va ;) HÄR hittar ni dem.

Idag laddar jag för imorgon. Tycker fortfarande det ibland känns lite väl segt på mornarna- men fattas bara annat efter de här veckorna. Om det känns bra ska jag ge mig på mina intervaller

innan jag hjälper till på löpträningen med Running Sweden på jobbet imorgon.

Over and out alltså! Sköt om er!

Styrka och veckans träning.

Trevlig måndag på er!

Jag gillar verkligen måndagar. Jag gillar mitt jobb, jag gillar att gå till gymet efteråt. Det brukar vara en produktiv dag som lämnar en skön känsla av träningsvärk efter sig.

Gårdagens långpass känns bara när jag reser på mig från mitt sittande jobb.

Förra veckans träning-
Ja alla som tjatar om att jag ska ta det lugnt (som tycker att 3-4 träningspass i veckan är mycket....) måste väl vara nöjda nu. Jag hade inte feber, var aldrig direkt hängig men snuvig och lite ont i halsen men jag vilade hela veckan!
Mån-lördag: V I L A! Knappt promenader- ja en lufs då onsdag kväll med lätta jogg-gruppen på jobbet.
Söndag: 29 sköna kilometer.

Vecka 12's träning:
Nu är det tyngsta veckan innan TEC. På lördag är det 14 dagar kvar- och det är lagom tid för nedtrappning. Har man svårt att hämta sig kan man börja trappa ned 3 veckor innan. Det har inte jag. Så jag kör hårdast denna vecka- sen trappar jag ned och kör bara pass som jag återhämtar mig från snabbt. Börjar snegla lite på fartträning inför Kungsholmen runt som nalkas med stora kliv. 1.45 på halvmaran är rätt snabbt för mig. Funtar på att haka på snabba gruppen en söndag med Running Sweden för att få känna på lite blodsmak och stumma ben. Men det är efter TEC. Så....
Måndag- Det var idag det- lite jogg för att röra på sig är bästa sättet att lätta upp lite stela ben. (blev uppvärmning på löpband- uttråkad efter 5 minuter) sen funktionell styrka med fokus på bål- rygg- balans.
Tisdag- Vila- försöka gå mycket så blodet flödar runt, stretcha lite.
Onsdag- 1-2-3-4-5-4-3-2-1 min Intervaller på militärbanan bakom Karlbergs Slott innan jag är hjälptränare på lätta joggruppen på vår PWC Lidingö Challenge. Blir perfekt. Bra nedjoggning i ca 5 km och bli av med mjölksyran.
Torsdag- vila med promenad
Fredag- Fokus TID. fokus Njutning. Vara ute i 4 timmar utan hastighetskrav. Tänkte springa iväg bort mot Brunnsviken, sen universitetet och bort mot Djurgården och sen hem.
Tanken med detta pass är att vänja kroppen vid att vara ute länge- utan att belasta för mycket. Jobba på att äta och dricka, så 7-11 eller något mysigt bageri here I come.
Söndag: Sista långpasset inför TEC. Förmodligen kommer jag känna av fredagen och behöva draghjälp så det blir med Running Sweden eller om jag är ute hos mamma så springer jag med mina barndomsminnen!

Totalen denna vecka torde landa på ca 8-8,5 mil. Helt ok.

Styrkerutinen nu är mer fokus på balans- bål-och rygg. Jag har inget behov alls av att bli större eller släpa runt extra muskler- jag vill bara vara funktionellt stark. Kunna bära mig själv, ha en stark kärna som parerar ojämnt underlag vid löpning och stark rygg som håller upp min överkropp rak när jag springer så jag får utrymme att andas. Jag brukar alltid dra exemplet om ett tilltäppt sugrör på mina spinnpass- svårt att få in syre om huvudet faller fram- men ack så frestande när man är trött.

Jag tränar på ett gym med mycket "byggare". Det är blandat- men det är ett gäng som kör varje måndag och går och skakar sina gymvällingflaskor och ser ut som de injicerat rågbullar i axlarna och armarna. Lyfter väldigt tunga vikter med grym teknik. Vecka ut vecka in.
Deras disciplin är imponerande och det är så roligt att vi är så olika när vi tränar. Det är ett socialt fenomen för många verkar det som. "Set" tränandet gör att man kan stå och prata emellanåt. Många tjejer går och tränar tillsammans och det är ju suveränt med en fritidsvana som ger både hälsa och umgänge!
Jag tillhör den här strebergruppen som inte är där så ofta och inte vågar oss nära 40 kg's hantlarna. Vi har ofta löpartights och t-shirt och kör styrka för att det ska stödja någon annan sport. Jag har hög musik i öronen och kör alltid superset- en övning direkt efter en annan för jag vill ha puls och jag vill hinna med mycket på kort tid. Jag försöker alltid trötta ut mig på nya sätt. Idag höll jag på och slog mig fördärvad när jag gjorde rodd med 15 kg's viktplatta stående "som flygplan". Trodde det skulle vara lätt men nehepp! Oj vad jag höll på.
Sen körde jag ryggresningar och min älskade planka. Armhävningar och utfall med 10 kg viktplatta växelvis på varje sida och däremellan upp över huvudet så axlarna skakade. Bra pass. Kommer kännas imorgon.
Hela kroppen har på två dagar fått sitt och torde vara nöjd nu! :)

Ser definitivt ljuset i jobbtunneln, fyra dagars veckor, sol, vår, mindre kläder på Ebba, mer lek utomhus. Egen komponerad bootcamp. Mer energi. Underbart men NU ska jag gå och lägga mig baske mig.

Sköt om er!

Söndagsmys med Running Sweden

Det var idag det skulle bli av. Mitt första långpass-någonsin i grupp. Jag har liksom tänkt att hela grejen utan musik på led inte passat mig. Jag springer ju för att springa ifrån allt annat.

Men sen jag träffade gänget från Running Sweden på jobbet där de hjälper oss med löpträning så tänkte jag att det här sköna gänget får man nog ge en chans :)

Det funkar så att de samlas på Planet Fitness på söndagmornar strax före 10.00- ja de har massa andra pass under veckan också. Olika ledare springer i olika tempo- något finns för alla och chans att bryta under vägen. Jag som varit snuvig hela veckan och inte tränat- tänkte först att jag skulle vara med i 6.30min/km gruppen- men sen tänkte jag att varför skulle jag springa långsammare nu? När jag dessutom hade draghjälp? Så jag gav mig iväg i Alfreds 6.00 grupp. Alfred som är en ybermeriterad löpare med ett otroligt smidigt löpsteg. Målet var 25-30 km genom Sthlm ut på Lidingö.

Solen strålade, det var ett glatt gäng om 7 som satte iväg i vår grupp. Jag var så pigg! Efter 10 kilometer ville jag bara skutta! Efter 16 ville jag fortsätta springa hela dagen. Efter 21 km ville jag ha mer vatten. Vi var ut epå Lidingö o vände och smet in på en mack- när jag kom ut var gruppen nowhere to be found, såg ett gäng på väg tillbaks- och satte av efter dem- visade sig vara snabba gruppen. Efter ett tag kom Alfred ikapp mig och förklarade att de andra bestämt sig för en extra sväng.

Vi tuggade på tillbaks, lyxigt med egen coach. "vi är snart tillbaks" sa Alfred. Jag hade ingen aning om var jag var just då, eller jo, universitetet men har ingen grepp om hur långt det är därifrån.

Efter 27 km började mina ben tala om att hallå, vi har inte sprungit såhär långt på 7 månader. Är vi på väg hem? Ja det var vi och framme vid Norrtull undrades det om jag kunde tänka mig trapporna över vägen? KLART!

Så susade (njaaaa) in på Planet Fitness med 29 km på 2:55 i benen och var inte andfådd alls, men benen var trötta. Med lite snuva i näsan fortfarande- så tycker jag det är ett formbesked!

Utvärdering av Running Sweden: 10 av 10 av det jag såg idag. Avslappnat, ingen prestige, bra atmosfär, skönt gäng, man känner sig välkommen och uppmuntrad. Träffade fantastiskt trevliga människor.

Första- men inte sista gången.

Jag är stolt över att jag genomförde passet så bra. Jag är stolt över att jag tog mig tiden, tacksam till Ebbas farmor som passade henne, universum som bjöd på en superfin vårdag och otroligt tacksam mot min kropp som ställer upp på mig och bara jobbar och är glad! Jag är inspirerad, taggad, lite sömnig och supersugen på fler långpass och fler löpäventyr.

Imorgon blir det djävulskt mycket att göra- för jag har bara struntat i alla måsten idag på em. Träffat syster som varit bortrest i afrikatt länge, och hennes supertrevliga kille. Fikat, jagat Ebba och nu vill jag bara ta det lite lugnt.

Det har varit en tuff vecka men långpasset idag, solen och mitt trevliga besök har fått humöret att skjuta i höjden!

Hoppas ni haft en fin helg!

Nya rön om uthållighet- och söta lammungar i solen :)

En bra kombo eller hur? En typisk dag i mitt liv- tvära kast från det ena till det andra.

Blev väckt kvart i sex men lyckades få till en slummer på soffan för Ebba tittade på Pippi...trodde jag men när jag vaknade till var hon i köket och grejade med disken, som nu var än här än där. Då är man trött. Hejåhå.


Solen strålade och det var en helt underbar vårvinterdag- fick gå med raska steg från Odenplan till GIH för föreläsningen.


Som var mycket intressant! Men slutade med att föreläsaren, Kent Sahlin påpekade att mycket av det han pratat om ej ännu var publicerat. Så han ville inte lägga ut materialet till oss. Men sammanfattningsvis kan jag säga att alla Train low- compete high- förespråkare, som för den oinvigde betyder att man inte äter så mycket kolhydrater under träningsfasen men laddar och äter före och under tävling- har fått rejält med vatten på sin kvarn.


Mycket av föreläsningen behandlade en markör som kort heter PGC-1Alfa, som är en genetisk markör som signalerar bildande av mitokondrier- aka vår motor i cellen- aka ökar vår ämnesomsättning och fettförbränning.
Det jag hickade till mest över- var studier som pekade på att intag av kolhydrater efter träning- kan ha en negativ inverkan på PGC-1Alfa och sedermera då mitokondribildandet i cellerna.
Samt hur otroligt effektivt det var med sprintintervaller och vanliga intervaller för uthållighet- kontra tröskelträning. Ursäkta kufspråket här nu för er som inte svänger er i de ordalagen dagligdags.

Det var mycket mer i detalt, mer fysiologispråk, men det var det viktigaste jag fick med mig.
Blev så sjukt sugen på att börja plugga fysiologi och näringslära igen.


Sen mötte jag upp Ebba o hennes pappa och fick göra det jag är mest rädd för nästan- köra i stan. Jag har verkligen panik inför det. Ligger jag först i ett rödljus blir jag kallsvettig. Var ska jag? Hamnar jag mot motsatt trafik? Det är största rädslan. Ehuru kom vi till Överjärva Gård där Ebba raskt lade ribban genom att ramla i en vattenpöl.

Vi tittade på de sötaste nyfödda lammungar, klappade hästar och sen fikade vi. Ebba fick banankaka men ville mest bara ha grädde och sen springa iväg och gömma sig och busa.


Sen försökte jag skjuta på att börja ta mig igenom min långa att-göra lista genom att gå till Ica Maxi, och lämna bilen och vara lite snäll mot miljön.

Så snäll mot min mentala hälsa var jag dock inte; det är bara så mycket jag pallar att bära emedan jag underhåller en eftermiddagstrött 21 månader gammal trotsunge och samtidigt köra vagn.
Så alla som eventuellt bevittnade- det är mycket lugnande att sjunga krokodilsången! :)


Fattar inte hur det kan vara så mycket pyssel. Jag vet inte varför det känns så mycket- detta ska vara klart till måndag för då ramlar nästa lass med "att göra" in; fylla i dagisenkät, flytta bankengagemang, planera nästa vecka, tvätta Ebbas dagisgrejer, städa, stryka så jag har något "kontorsaktigt", plocka undan, få bort all källsortering som hotar välla ut göra matlådor, rapportera hur jag jobbat till gymet, göra beskrivning av mitt pass till WorkoutÅre, göra mall för hjälpledarschema till löpningen på jobbet och förbereda mail, och sen jobba också ...för jag är inte klar med det jag skulle i veckan. Då har jag inte träffat en kompis på hela veckan, och knappt hört av mig heller. Och definitivt inte rakat benen. När jag såg mig själv i spegeln i hissen idag blev jag lite skrämd- HALLÅ morsan! Du behöver inte se ut som om du just sprungit 3 mil!!!

Måste sluta ha fingrarna i så många pajer!!! Ska sätta mig ned- sen - när jag gjort det jag lovat- och tänka hur jag ska förenkla.


Men nu- 22.00- är det bästa jag kan göra- att gå och lägga mig. Ebba sover sött, vi har haft en mysig dag. Jag är helt slut så inget vettigt kommer ur mig iallafall.


Hoppas ni har en fin helg och njuter av solen! Rapport från löpet kommer imorgon! 28-30 km med Running Sweden står på schemat- känns som en solsemester B-)

Flashback- 12 år i backspegeln

Det är en i raden av ensamma fredagkvällar hemma. Det är jätteskönt att hänga med Ebba, som varit med i köket idag, vilket syns och kommer kräva sin tid av anticimexinspirerad sanering. Och sen lägga henne och bara vara själv, inte ensam, för mina vänner o min familj finns därute :).
Tur att jag är lite ensamvarg iallafall.

Jag brukar tänka på vad jag gjorde för exakt ett år sen. Idag tänkte jag två år sen, tre år sen..och fortsatte och kom på att jag har gjort en hel del och det är helt ok att sitta inne och softa en massa fredagkvällar med en bunt med tidningar som jag avser läsa och sen somnar under på soffan.

Vad har hänt då de senaste 12 år den 18e mars?

2010- Hade precis börjat jobba på halvtid- slutade amma. Rätt tuff tid med mycket pusslande.
2009- Nyligen flyttat tillbaks till Sthlm efter 11 år borta, gravid i 6e månaden, tränade en del, var mycket ensam hemma på kvällarna och somnade på soffan varje kväll :)
2008- Bott i Östersund ca 8 månader, stortrivdes i stan och på jobbet, här skulle jag bo! Men hade en väldigt jobbig kund som tog väldigt mycket energi. Ingen riktig styr på träningen, ett mellanår helt enkelt.
2007 - Pustade ut efter Alpina VM i Åre, jobbade sjukt många timmar som ekonomiansvarig på Åres näst största hotell. Tränade med hudar på skidorna och snöskor på skutan inför Vertex Vinter- som är en skidalpinist tävling. Bodde i stugan i Ottsjö eller i ett hyrt litet hus i Åre. Tränade för Sthlm Marathon och siktade mot sub-4 timmar tid.
2006- Jobbade jobbade jobbade alldeles för mycket och tittade ut över Stjärnbacken i Åre, men hann nästan aldrig ut och åkte. Min chef hade just fått sparken- och fick hans jobb, och allt outrett att ta hand om mitt under högsäsong. Bokade resa tillbaks till Australien och möte med jurist där för att kolla upp hur immigrationen skulle funka. Skulle flytta tillbaks...
2005- Surfade mina två fina brädor, jobbade som massör och som redovisningskonsult och pluggade journalistik, "kust-marin-management" och biologi på SCU i Australien. Bodde med mina fantastiska Australiensiska vänner i ett hus 20 meter från havet. Sprang barfota längs stranden med hoppande delfiner utanför, pelikaner på stranden och ibland någon kängru eller en stor carpet-snake som blockerade vägen.
2004- Hade just avslutat en 6 veckors ensam rundresa i NZ och hade flyttat till Byron Bay i Australien. Surfade. Yogade- varje dag nästan, var otroligt fri, lycklig och väldigt nära naturen.
2003- Pendlade mellan värmländska landsbygden-uni i Örebro-mamma i Sthlm och lägenheten i London och avslutade mina civilekonomsstudier. Tränade för Sthlm Maraton. Vissa mornar upp tidigt, vid 0515 och stack ut och sprang i skogen i Värmland...Körde intervaller längs reflexstolparna på väg 267.
2002- Pappa hade precis gått bort och vi hade just haft begravning, åkte mellan Sthlm och London- pluggade på Westminster University och hur jag klarade av att tenta av hela terminen på 5 dagar den våren fattar jag inte.
2001- Pluggade i London, jobbade 80% som PT och gyminstruktör på ett stort företagsgym. Hade fina vänner men väldigt långa dagar som började 0600 för att hinna med egen träning innan föreläsningarna och slutade 2200 när jag kom hem efter att ha jobbat kvällspasset på gymet så inte så mycket "fritid".
2000- Jobbade i Reading på ett företagsgym- tränade ett gäng nybörjare till att springa ett 1/2-maraton. Höll stretchpass, aerobicspass, löppass och i allt annat man gör i ett gym.
1999-Höll på att avsluta min Dip FTST (Fitness Trainer & Sport Therapist) utbildning i London. Fick jobb på Fitness First i Chalk Farm först, men började inom Corporate Fitness nästan direkt.

Ja det var 12 år...det finns mycket minnen och många val, snabba vändningar jag gjort som jag undrar över. Saker jag inte vågade- som jag skulle våga nu- för jag är trygg i mig själv, har gjort "min resa" som alla måste göra. Det går inte att leva om, går inte att ångra att jag tex inte hoppade på att jobba med ett projekt i Tonga rörande valturism kontra valjakt. Att jag inte sökte immigration i Australien. Att jag tog jobbet på Isle of Man i stället för Skottland. Började läsa ekonomi(????) istället för Sport Science. Tog jobbet i Åre istället för i Sthlm på Trängselskatteförsöket. Flyttade till Stockholm. Separerade. En del känns rätt, en del känns fel.
Inget kan jag göra åt vad jag valde då. Allt kan jag göra åt vad jag väljer idag, imorgon. Att känna efter hur det känns nu, och försöka känna efter hur det kommer kännas då- inför alla val- är det bästa man kan göra. Vad kommer det att kosta- vem drabbas? Vad är bra nu ? Vad är bra sen?

Nu- är oftast lösningen att gå och lägga sig. Det eller ut och springa är lösningen på de flesta av mina i-lands problem.

Tankarna går till de modiga, empatiska människor som ställer upp som frivilliga i Japan just nu. Bland annat de 139 frivilliga i Tokyos Brandkår som går in i strålningszoner för att skydda sina med-medborgare. STORT!

Ha en fin kväll!

In the mood

för löpning. Vill bara ge mig ut på en resa som går geografiskt runt i Stockholm, mentalt runt i hjärnan och själen och fysiskt igenom hela kroppen.



Livet utanför löparskorna bygger upp slagg som jag måste rensa ut. Jag måste få stopp på bruset och sålla bort alla måsten, frågor, krav, skrik, roller som jag har. Mamma, anställd, pendlare.



Vill göra det enklaste jag vet, andas stora andetag, rulla fötterna framför varandra. Inte behöva tänka så mycket, inte vara någon annan än någon som passerar dig på vägen med en vindpust. Vill vara utan väska, utan satans tunga dataväska som förföljt mig i flera veckor nu. Utan såna kläder som talar om något annat än att jag är just det jag tycker så mycket om att vara- måste få vara- löpare.



Vill låta Anna Ternheims "Off the Road" med sitt klockrena svenska sound sätta en stämning i huvudet som gör att tankarna bara går inåt, och på så sätt utåt, uppåt, långt härifrån. Vinden om man tänker bort stadslukterna är fjällvind som fått fart runt Ottfjället, Anarisfjällen.



Låtsas att då inte fanns, sen inte kommer. Vägen tar inte slut, inte kraften, inte syret. Jag tar inte slut, börjar inte. Bara är.



Till slut komma hem. Till ett då, till ett sen, till allt annat. Men med lite nya ögon. Lite perspektiv. Ett otroligt lugn och en fantastisk harmoni. Ett tålamod, en glädje och en lycka.

Rörelselycka.



Så jag är frisk nu. Och på söndag blir det långpass med Running Sweden. Mitt första i grupp!



Testa du med! :)

Den bästa vanan- UT med er!

Idag efter en snorig dag med en föregående natt som inte stördes av lilltroll utan frysen?? som öppnat sig?? Var 8 grader varm? Tjöt som en mistlur?? kom jag hem och hittade den här jackan från Craft i brevlådan!

Är jag sponsrad superkändis? Är jag träningstrendbloggare?

NÄ jag offrade att prenumerera på träningsvärldens motsvarighet till skvaller och parodimagasin- Iform, för att få jackan!

Det var det värt, den är lätt och sitter som en smäck och passar bra nu till våren.

Annars har jag en lurande förkylning som bara stör..inte bryter ut.

Jag brukar annars vara väldigt bra på att stoppa snuva innan det sätter sig i kroppen. Såhär gör jag om jag känner av det i halsen:

* Lägger mig tidigt...

* ...med sockar på

* Gurglar med vademecum

* Undviker mjölkprodukter som kan vara lite slembildande tycker jag

* Dricker kokt varmt vatten INGET kallt

* Har halsduk och ser till att vara extra varm

Annars är veckans goda vana...

att börja jogga

Det är enkelt- du får snygg kropp-du känner dig ascool- du är jättetuff! Vi är skapta för det och det kostar ingenting- men ger guld i kroppen. Jag tänker inte återge HUR man sätter igång- för min guru Maratonmia har precis dragit igång en jättebra serie med 6 delar om hur du blir löpare- utan att skada dig, utan att ruinera dig, och utan att bli uttråkad. Läs här .

Till detta eminenta vill jag bara tillägga - löpning är bland det mest effektiva du kan ge dig på för att enkelt börja bränna mer fett, få lyster, stärka skelettet och endorfinboosta dig.

Har du en timme- så får du med största sannolikhet mest ut av att ge dig ut och jogga en sväng utomhus. Från A-B, eller A till A. Jogga med A, C, M, I eller jogga med dig själv. Jogga med MC Hammer eller ACDC.

Får du ont i X Y Z, ta det lugnt, tänk på tekniken. Spring inte för fort och för långt, gå en bit. Softa- löpning handlar om njutning- att vara in the flow. Det kanske känns lika sannolikt som att Sverige ska vinna Eurovisionschlagern med en fjortis som krossar glas-men det kommer! Jag har också varit där- en mil kändes som en evighet- helt oövervinnerligt- nu är det ett kortare pass. Men man flyttar inte gränserna i stora kliv- utan små steg- ca 10% ökning varje vecka är en bra dos. Mer om det senare.

Ut med er! :)

Ge- för att du kan!

Fick inte sova inatt. Ebba var superledsen vid 00.30 och var bara nöjd när jag kånkade in henne till min säng. Där låg vi sen och trängdes på min kudde, fast det fanns 3 till att sova på.

05.30 blev jag nypt i näsan och så sa hon "hej mamma" och då kan man inte vara arg. Men trött kan man vara. Förjäkligt trött. Jag som skulle sova lite mer! Uäääh jag hatar att börja dagen trött.

Halsen är sådär...retlig! Det känns ok men jag vill inte anstränga mig, men ville inte hoppa av första löptränarpasset ikväll med Running Sweden- nu när jag har barnvakt och allt. Jag satt och och jobbade i fleecetröja, åt massa grönsaker, drack kokt vatten, kaffe, hållt mig extra varm. Jag skulle iallafall bara vara hjälptränare till lätta jogggruppen så jag inte anstränger mig. Extra varma kläder har jag med också.


Det här är sista veckan jag jobbar 5 dagar och jag är yber-övertygad om att jag inte kan jobba mer än 80%. Jag.orkar.inte. Eller- klart jag orkar- men då orkar jag inte med allt annat jag vill göra, och då blir livet tråkigt och för inrutat och jag vet redan vad jag gör exakt varje timme måndag-torsdag. Fredag är min bonusdag. Jag hinner städa, tvätta, träna och ta hand om privata ärenden och varva ned och om det behövs- jobba några extra timmar. Så jag kan vara helt ledig på helgen.

Jag vägrar hamna i en cirkel med tvätthögar, stökig lägenhet, tom kyl, paniklösning på middag med halvfabrikat och oordning på min ekonomi och inte hinna med att hitta på skojs med Ebba. Vägrar.

Det har varit lärorikt dessa veckor, det har varit för mycket. För mycket som ska klaffas in.

För lite av mina vänner. För lite av endorfiner, rörelse. För lite musik och att släppa allt. För lite av att hämta kraft i naturen.

Jag är så trött i huvudet och drömmer om att åka helt själv till Ottsjö och vara där 4 dagar i raggsockar. Åka skidor, springa, äta, läsa bok, sova. Sitta och titta ut över fjällen och lyssna på Anna Ternheim, Live, Säkert. Är det fel? Är det ok att känna så? Jag är inte fysiskt trött, jag är bara trött i tankeverksamheten.

Hade bokat tid hos frissan- första gången sen september- men avbokade. Får ta sån där extern grooming senare- jag jobbar inifrån. Långsiktigt. Men ibland drömmer jag om en heldag när någon tar hand om mina fula fötter, händer, slitna hår och en sovmorgon som start på det.

Men så ser inte livet ut! Och det är väääärldsliga problem i jämförelse med att fly sitt land undan en förtryckarregim eller leta anhöriga i rasmassor efter en jordbävning. Verkligen pytteproblem. Och den insikten gör att jag kan känna tacksamhet, och övertygelse om att jag ska fortsätta ge pengar till välgörenhet och försöka få er att ge mer. Som sagt- har du tid men inte pengar- ge tid. Har du pengar men inte tid- ge pengar!

Just nu lider människor fruktansvärt i Japan efter det jordskalv, den tsunami och den katastrof som fortgår varje dag. Deras liv är raserade, inte bara till konstruktion men många familjer är även sönderslitna och det går inte att förstå hur det måste vara för ett litet barn när den trygghet som hemmet erbjuder raseras och att sedan vara på flykt, kanske utan delar av sin familj.
Ett stort fokus är förstås på att se till den risk som kärnkraftshaverierna utgör- men våra internationella hjälporganisationer kan se till människornas behov.
Jag jobbar nu med att revidera bland annat hjälp och biståndsorganisationer och vet hur människorna där brinner för de jobb det utför. Vi granskar, och ser att ändamålsenliga medel, går dit de ska. Visst- det finns korruption- men ger du pengar till organisationer med sk "90-konto" tex Rädda Barnen, SOS-Barnbyar, Läkare utan gränser, Unicef osv så vet du att du hjäljer dem i sitt arbete .
Organisationer med 90-konto är hårt granskade med krav på endast 25% som insamling och administrationskostnader.

Du har nog en 100-ing till övers och det gör gott i själen att ge till de som har det så ofantligt mycket svårare än vi har det. DO IT!

Första träningspasset med jobbet inför LidingöChallenge idag. Hängde med lätta- jogggruppen vilket passade perfekt för jag känner av snuvan. Peppade de som hamnade på efterkälken och fick lite värdefull input av en av Running Swedens instruktörer om långpasset på söndag jag ska vara med på - tänkte jag!

Nu ska jag förbereda morgondagens matlådor, jobb, kläder tilll trollungen och annat skojs.

Ha en fin kväll!

Veckans tips!

Hej!

Idag vaknade jag igen med lite halsont- vilket inte är så konstigt med tanke på att alla runtomkring mig har varit eller är sjuka. Mamma är däckad, Ebba har ju varit sjuk och snorar ned mig dagarna i ända. Kollegor och vänner är förkylda. Motar förkylningen i grind genom att lägga mig ännu tidigare. Det går över så fort jag gått upp men det är inget roligt att vakna så.
Har därför bytt från hårda träningsgruppen imorgon till att hjälpcoacha jogginggruppen. Vila igen torsdag- ev jogg fredag om det känns bra. Det viktigaste är att orka långpasset på söndag.

Nu känner jag mig lite osocial för Kristin är här och hälsar på, i transit mot Arlanda och fjärran östern.

Ville bara slå ett slag för GIH's öppna föreläsningar. Jag ska försöka gå på lördag för att få lite inspiration- då ämnet som gäller är Träning av uthållighet och Kent Sahlin föreläser.

Om du läser bloggen och känner igen mig någonstans- kom gärna fram och hälsa! Jag blir så glad när ni hör av er. Vips sitter ni där på ett av mina spinnpass ;)!

Vi hörs imorgon- ta mössan med er - det blir kallare!

Löparboost och TEC+Annie= SANT! :)

AOOOOH vilken måndag!

06.00 klockan ringer och jag som somnat 22.30 är PIGG! Halsontet borta- såklart! :)
07.30 Lämnar en frisk men snorig Ebba på dagis
08.00 - minilyx- Kaffe och kalkon-keso-avocadomacka på Brödboden i Sumpan samt inläsning av databas.
0830-16.00 Revision, revision, revision.
14.30 Får ett mail från Jan Söderkvist på TEC som talar om att jag, minsann, har fått en plats på TEC 9e april på "nybörjarultradistansen" 50 km! 5 mil! JIPPI!!!
17.00-19.00 Lisa Blommé från Running Sweden har genomgång med oss på jobbet som vill ställa upp och hjälpcoacha våra andra 400 kollegor som satsar på någon distans på Lidingöloppet. Blir helt lyrisk eftersom jag tycker det är så roligt att hjälpa folk och peppa dem att utmana sig själva. Det kommer bli så roligt!
19.30 Lägger pussel hemma med Ebba och läser bok för henne. Vi gör "high-five" innan hon lägger sig själv för att sova.
20.00 surfar runt på TEC's hemsida och är helt hög om än lite fundersam- det är ändå 5 mil! :)

Men...jag har 3 maraton i kroppen och om folk orkar 16 mil -så ska väl jag orka 5! Kommer kännas helt magiskt när foten tar steget över 43 kilometer som är det längsta jag tagit mig i ett svep tidigare.
Dessutom har jag rekat att Running Sweden kör långpass på söndagar- runt 3 mil- perfa! Kanske ska springa med andra för första gången? Vore nåt det!

Måste upp på 3-4 mil och kunna tycka det är bekvämt för att TEC ska bli så roligt. Det får gärna göra djävulskt ont sista milen-jag nästan vill att det ska det, men 4 mil vill jag njuta.

Känner inte av de 2 igår när vi tog en joggingrunda med Lisa för att reka tighta passager mht till trafik och så och är sugen på onsdagspasset.

Nu är jag sugen på sängen och DN och om jag håller ögonen öppna Hanne-Vibeke Holsts "Drottningmorden".

Ha en fin kväll!

Veckans träning och nästa

Förtydligande:
När jag skrev om uteliv- att det ska bli mer uteliv menar jag utomhusliv förstås! :) Inte festande- fast en utekväll ska jag klämma in också banne mig.
Balans balans balans.. :)

Jag har inte varit på mitt bästa humör den här veckan som gått. Det har varit jobbigt att Ebba har varit sjuk, jag tycker synd om henne och det är ju det viktigaste i världen att hon mår bra. De där små armarna runt min hals och den där goa lilla kinden mot min är det bästa i världen. När hon skrattar och skuttar och hittar på bus som vanligt- då blir jag så glad, även om att fäktas med toalettborsten kanske hade kunna lämnats därhän.....

Det har dessutom känts som om jag springer framför ett tåg, och jag vill hinna springa ifrån det lite så jag hinner sno runt och sträcka ut armen mot det som en stark Bamse-inna och säga STOPP! Vänta jag måste styra lite först.

Det har jag nu. Att bara vara hemma lördag söndag (förutom vicka på gymet och löpet idag) har verkligen gett ett break. Bakat bröd, kokat sylt, myst med Ebba. Tvättat. Jag har koll på den här veckan framöver. Det är så många roliga komponenter i löpningens anda som jag vill få in och jag tror att det ska gå.

Förra veckans träning:
Blev en del ändå- men inte som jag tänkt förstås :)
Måndag- lite styrka och instruerade spin
Fredag- tidiga 2 minuters intervaller x 6 på kursen, 40 min totalt
Lördag- lite bålstyrka samt instruerade spin
Söndag- 20 km lufs

Veckans planerade träning: Målet är ju att få in ett långpass, ett styrkepass för bålen och ryggen, ett kvalitetspass (typ tempo eller intervall) och ett till som blir vad jag känner för- morgonjogg eller tempo/intervall beroende på vad jag körde annars. Allt utöver det är bonus. Allt under - ja då blir jag putt.
Måndag: Lätt träning i o m Löparcoach utbildningen med Running Sweden.
Tisdag: Lite bålstyrka och stretch hemma (min kompis Kristin kommer men hon känner mig såpass väl att hon inte höjer ögonbryn om jag står i plankan på golvet medans vi kokar potatis :)
Onsdag: Första träningspasset med Running Sweden- så jag vet inte! :) Aldrig tränat löpning i grupp- sjukt spännande!
Fredag: Om Ebba sover hos sin farfar tar jag nog en morgonjogg- eller lite intervaller.
Söndag: Långpass med stort L.

Utöver detta så är det mycket på jobbet. Jag har fått möjligheten att vara med i det team som reviderar en av våra största hjälporganisationer och vill verkligen göra bra ifrån mig. Samt att det är väldigt intressant och känns värdefullt. Ja det är en stor vecka men jag vet om det och det är roliga grejer :). Kristin kommer tisdag kväll för lite soffmys, lördag är det föreläsning på GIH om uthållighetsträning.

Men schemat är skrivet, frysen full med mat. Kläder tvättade. Ebba är frisk (snorig dock). Jag är frisk och det viktigaste nu är att se till att jag lägger mig senast 22.00 varje kväll så jag vaknar pigg.

Hoppas du får till en bra vecka med träning, bra mat, vila och massa skojs! Det är bara DU som kan fixa det! :)

20 väldigt viktiga kilometer

Någonstans, på någon bro, med utsikt mot nåt, i Stockholm.

Vissa träningspass bara måste bli av. Jag vaknade med halsont men visste att det är idag eller ..ja om en vecka som jag har tid till ett lite längre pass igen. Gårdagens inomhushäng med en nästan-frisk understimulerad Ebba gjorde att det enda jag kunde tänka på var att få komma ut i enkelheten, stillheten och återställa harmonin på det enda sätt jag vill- att springa långt.

Jag är inte så dum så jag springer om jag har en infektion som rasar i kroppen och efter lite gröt med min hemkokta lingonsylt och stora koppar franskrost kände jag att jag var kry nog. Ebba måste få medicin 3 ggr per dag så kunde leja bort henne till sin farfar på förmiddagen.

Hade ingen plan, bara satte iväg vid 9.30 med Godmorgon Världen i lurarna. Det är P1-s veckovisa nyhetsmagasin som jag gillar. Prat istället för bra musik= håller lugnare tempo. Joggade iväg mot andra hållet mot vad jag brukar- mot Solvalla. Fortsatte mot Bromma flygfält, mot Vällingby, sprang vilse men den inbyggda GPS'n ledde mig till Brommaplan. Väl där stod det Alvik på några skyltar- ja varför inte? Sprang dit- sen såg jag en stor bro som jag visste ledde mot Rålambshovsparken så lufsade över den- där är bilden tagen!

Lufsade är ordet för jag hade inte riktigt flyt idag. Pulsen var jättefin hela vägen så var inte orolig att jag var sjuk- men benen var stumma och det stramar i nerver och bäckenet. Måste kolla upp det där....

Sen sprang jag förbi Kristineberg? och skulle leta mig mot Karlbergs Slott. När man surfar så är man noga med att ha riktmärken på stranden för att hålla koll på om man ligger i en ström. Dessa ska inte vara tex bilar, som kan flytta på sig, men hus brukar funka. Jag hade ett hus som riktmärke idag som jag letade efter. Det var tydligen inte tillämpbart i Stockholm för det hade de jämnat med marken, så sprang lite fel men nu vet jag var Stadshagen T-banestation ligger.

Sen tog jag vägen längs vattnet hem till Sumpan. Blir aldrig som de från stan. Genom Duvbo och sen hemma! :).

För att det ska vara långpass för mig måste det vara längre än 2 timmar och längre än 2 mil. Det blev 2,1 inkl nedvarvning och ca 2 timmar o 10 minuter tog det projektet totalt. Men idag var jag verkligen inte i bra form. Det har varit en så stor vecka och som sagt, träningen ska ge energi. Efter 2 mil vet jag att jag är lite skönt seg på em men orkar sätta mig och jobba, leka med Ebba och inte behöva vila. Dessutom är det en ynnest att hinna hem, duscha själv och äta något innan Ebba kommer hem. Så kompromissen 2 mil- dusch och äta avocadomacka på egenbakt bröd till egen fisksoppa- gjorde susen.

Och nu är trollungen hemma i sina nya stövlar hon fått av farfar, som såklart ska vara på inne. Jag väljer mina krig och att ta av stövlar ingår inte. Hon måste vara frisk- för så mycket bus hon hittat på igår och idag går inte om man är sjuk. Jag är helt matt. Lägenheten är nedstänkt med blåbärssoppa. Ebba är glad!

Det blev alltså inte det 32 km pass jag tänkt, men ett jättebra pass ändå. Man ska alltid göra det bästa av dagen. Det finns bara nu. Och att förbereda inför imorgon. Det känner jag mig nöjd med att jag har. Kompromissat, vänt vridigt och planerat- och fått till det! :)

Jag har också kommit till insikt att jag är näst intill beroende av långpassen. Ju mer det varit under veckan, ju mer jag har i huvudet. Desto längre vill jag springa. Alla behöver en ventil. En del lägger sig på soffan och tittar på en film. Jag vill springa. Jag vill inte behöva försvara det. 3-4 timmar varje söndag ska jag ha till mig själv. Eller fredag- torde få till en av dagarna. Nu orkar jag ta tvätten, disken, maten, tvångsmata medicin, förbereda veckans matschema, hämtschema, jobbschema och sätta mig och jobba en stund.

Hoppas ni har en riktigt mysig skön söndag!