***
Jag försöker verkligen att hålla nere mina antal enagagemang- men jag är en sån där person som blir så glad när folk frågar om jag vill vara med. Så jag säger ja. Jag säger nej för det mesta. Men har sagt ja förut- och det sonar jag för nu. Det är svårt när man VAB'ar och jobbar 80% och måste gå-jag tror att folk blir besvikna, samtidigt tummar jag inte på mitt viktigaste- Ebba. Måste bara lita på känslan att jag gör det jag kan- och det är ok att säga att man inte hinner. Funkar ibland. Men idag kom något jag inte skött helt kosher ikapp mig. ***
Något jag sagt ja till som jag gärna offrar annat för- det är att vara med och jobba med Lidingö Challenge på jobbet. Det går helt enkelt till så att vi tagit in Running Sweden för att hjälpa oss komma i form för Lidingöhelgens olika utmaningar. Några tränar för stavgångsloppet, några för 10 km, några stafett och några 15 och 30 km. Så många nappade så vi har ett gäng glada hjälptränare- däribland jag själv och jag har tagit på mig att schemalägga dem. ***
Idag hade jag sån tur- plus att Aimee som har hand om hela grejen, var så snäll och tog en grupp- så jag fick vara med i Hårda gruppen. Mest grabbar, men 6-7 tuffa tjejer. Intervaller. Det jag är sämst på. Vi satte iväg efter barske Fredrik från Running Sweden. Först lite backteknik. Jag vet inte hur jag sprang idag- men inte bra tydligen. Jag är rätt bra på att tala om hur andra ska springa men har tydligen tappat stilen helt själv. Mina armar är för raka- är det för att jag är trött i dem? Vet not. Brukar ha dem rätt böjda ser jag på de bilder jag sett på mig själv. Tog i för mycket uppförs och efter 1-2-3-4-2-1 minuters intervallerna där jag ändå fick lite glada tillrop att jag hade bra tempo- (fast ja jag fegade och var inte så trött efteråt, DAMN) så fick jag höra att "du måste få lite fart i de där benen". Fick också höra att "fortsätter du springa sådär så kommer du ned på 5:57 tempo(min/km)- som mest men inte mer". Omvänd psykologi funkar ju nu väldigt bra på mig vilket jag inte vet om herr Fredrik visste, eller brydde sig om. Men nu satan ska jag bli snabb. Vad gäller backar- så vet jag att jag är bra på det. Man tvingas bli bra på det när man matat backar så man kräks inför ett fjällmaraton med lutning som får mig att småskratta när man pratar om någon fiskbacke-Abborbacken??? Fjärtmörtbacken kallar jag den nu. Ta nordsidan på Ottfjället-ca 700 stigmeter bara det och kom tillbaks och prata om någon sluttning på Liiiiidingö sen. ***
Taggad? Japps. På vägen tillbaks, när vi var uppe på ca 60 min träning med totalt 40 min löpning- började min kropp att vakna och gilla läget. Men då var det dags att sluta. Jag hade alltså tagit i alldeles för lite och det ska jag komma ihåg till nästa gång. För jag vill ha mer! Det var fantastiskt kul att bli pushad och få vara i en grupp där jag var bland de långsammaste. Samtidigt veta att jag har uthållighet och potential. ***
Som vanligt är det superstämning och oavsett vad som hänt tidigare under dagen så skuttar jag mot tunnelbanan med ett stort leende och vill ha mer! Jag skulle gärna träna mer med Running Sweden men får vara glad för de pass jag får till. Längtade efter min lilla gosnos, 1 år och 9 månader idag är hon. Så fantastiskt skönt att komma hem, mysa lite på soffan och försöka reda ut vad det är hon pratar om på sitt egna lilla språk. Pussa, krama, snosa, lägga. Äta ett paket bacon och 2 jordnötssmörsmackor- för jag var sugen på det. Blogga, läsa nyheter. Duscha. Somna. ***
En berg o dalbanedag som landar i en varm sömnig känsla. En bra dag! Ha en fin kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar