När vi kom till vårdcentralen så fanns inte vår tid registrerad...då började jag nästan gråta. Receptionisten tittade på Ebba och smälte som man gör och såg till att vi fick komma till doktor, först sköterska, som fick ge upp utan halsprov på Ebba aka kobra. Öronen var fortfarande röda och testerna visade streptokocker. Jahapp. 10 dagar av tvångsmedicinering med Kåvepenin- 3 gånger per dag. Glöm alla planer du hade Annie!
Hade glömt plånboken hemma i all hast, så Ebbas mamma ringde till sin mamma, som var på tåget och snällt klev av och löste ut oss på Apoteket. PHU!
Sen lämnade jag de två i en trött hög på soffan, kastade jag mig iväg till jobbet för att hämta min jobbdator för nu blir det VAB en masse och så passade jag på att handla. Riktigt mammadramatiskt blir det när man ska bära 2 stora blöjpaket, och två tunga kassar. Och en tung dataväska. Vardagsstyrka kallar vi det.
Väl hemma hade Ebba piggnat till och hade åsikter om allt möjligt igen, som för att kompensera förmiddagens spakhet. PHU. Jag mår så bra i övrigt, men när Ebba inte är sig själv, då känner jag mig fruktansvärt ensam och inte så tuff ensam mamma alls. Bara hon hittar på bus så fixar jag att brotta ned henne och tvinga i äcklig Kåvepenin!
Veckans goda vana nr #5.- eller hur man fixar halvmaran.
Kan jag så kan du. Så är det. Jag har också känt att 10 km, en mil, är apjobbigt. Långt. Tufft som f*n. Nu börjar jag fundera på om min 5 milare kanske är lite kort och jag borde sikta på 50+ miles (8,5 mil)? Hur..kommer man hit? Hur kommer man dit att man tänker springa 16 mil? Måste man komma dit? Nej självklart inte men det är så många som pratar om maraton som någon galenskap. Om milen som någonsorts benchmark distans. Jag vet hur bra man mår när man spränger gränser. Steg för steg.
Det vet du med.
Du vet hur du växer när du gör något du inte trodde du kunde.
Du vet hur stolt du skulle vara.
Du vet hur bra det skulle få dig att må
Du vet att du vill!
Kan jag- så kan du. Jag har inga speciella gener för löpning. Jag har bara ökat på distansen succesivt. Förutom en stukad fot har jag varit helt skadefri vad gäller löpningen. Jag är inte typiskt byggd för det, min benstomme har jag från min tornedalska släkt och det ser ut som jag skulle kunna bära både en, två o tre säckar mandelpotatis och en och annan ren med de trästockar till ben jag har. Och tid- ja det vill jag bara inte höra ett dyft om att du inte har. Får jag ihop tid till långpass på 4 timmar så ska du få ihop tid till 3 gånger i veckan. Capiché?
Ok då kör vi! Halvmaraton på 20 veckor!
Notera- jag skriver om det längre passet varje vecka. Utöver detta är all träning bra- men gärna 2 till löppass av något slag. Vill du bli snabb- då pratar vi intervaller. Och det tar vi nästa vecka. Nu ska jag bara kittla ditt sinne så du fattar hur nära du egentligen är. Med lite planering!
Vecka Distans Kommentar
1) 5 km ---Ta dig 5 kilometer. Gå-jogga. Jogga-gå. Men försök jogga 5 km
2) 5,7 km ---700 meter till. Inte ens två varv till på en arena-bana. Du fixar't!
3) 6,3 km ---600 meter längre än veckan innan- easy peasy!
4) 7 km ---Igen- 700 meter på veckan innan- hur svårt är det?
5) 8 km--- OJ! Vi har joggat i över en månad, och lägger på 1 km.
6.) 9 km ---En till- för nu har du rutinen, det är 1/8-del till!
7) 10 km ---En mil! Den magiska distansen- it's all yours.
8 ) 10 km ---Ligger kvar här och bara njuter av det.
9 -14) 11/12/13/14/15/16 km
Lägger på en kilometer varje vecka. Det innebär, om du joggar lugnt, 7-8 minuter löpning extra varje vecka. Inte direkt vråltungt- eller hur?
15) 18 km ---Nu har du sprungit i nästan 4 mån. Vi ökar 2 km. Basta!
16) 18 km ---Låter den distansen sätta sig.
17) 20 km ---En kvart löpning till- nema problema!
18) 20 km ---Testar distansen för att öva in målposen.
19) 12 km ---Showar lite på en kortare runda ;)
20) 21 km Spring ett lopp!
Ser du? Ta det vecka för vecka- titta inte på vecka 20 nu. Ett steg i taget. Det här är ett snällt upplägg. Som jag tror du kan fixa. Jobba med tekniken i början på passet när du är pigg- så sitter den när du börjar bli trött. Rak rygg, lätt stolt hållning, pendlande armar fram och bak, spring "tyst"! Vill du ha mer hjälp- hör av dig!
Nu ska jag ignorera det jobb jag inte hann idag. Lägga mig och gardera för en stökig febernatt. Jag ska ut på ett heligt, eget, geografiskt löst planerat långpass imorgon och jag laddar inte med pasta- jag laddar med bra musik, MNK i podradio. Mentala bilder. Protein, grönsaker. Kolhydrater ska jag skämma bort kroppen med till loppet, nu ger jag mig lite mindre så bara motorn går men tuggar fett- som det finns att ta av!
Ha en fin kväll!
Usch, penicillin igen. Stackars Ebba och stackars mamma!
SvaraRaderaDet där med vardagsstyrka känner man igen, blev man automatiskt starkare när man fick barn eller lärde man sig bara att använda sina muskler mer effektivt?
Jag håller med, vill man har man tid! Sen skiter det sig ibland men om man planerar och bokar in tiden i almanackan så ser man att tiden finns. Just nu har jag ännu ett uppehåll från löpningen (falsk ischias som ska botas med löpvila och mängder med styrketräning för min för svaga rumpa). Men oj vad det kliar i löparkroppen när jag läser alla dessa löparbloggar! Jag tänker dock öka långsamt, långsamt då min kropp inte gillar löpningen lika mycket som knoppen, men på sikt SKA jag springa ett marathon, jag funderar på det som går på Hawaii i december, inte 2011 men kanske 2012.
Hoppas du får ett underbart löppass idag!
Hej! :) Tack! Jag tror man blev starkare- jag tror vi blev superstarka när vi födde barn! Ta med dig den tanken när det är jobbigt.
SvaraRaderaHoppas du får bra hjälp med rumpövningar, så du kan börja springa igen. och VAD HÄFTIGT att du siktar på maraton på Hawaii-helt rätt- nu blev jag också sugen! :) Fortsätt höra av dig! KRAM
Jag kör slut på rumpmusklerna varje dag, har jag lite tur blir jag inte bara av med värken och kan börja springa utan kanske får jag för första gången en snygg rumpa också :). Den har nog alltid varit lite klen men mina graviditeter tycks ha ätit upp den, den har blivit plattare och plattare för var gång, tur att jag inte ska ha fler barn!
SvaraRaderaVisst låter det härligt, det är ett sånt där "omöjligt" mål som jag haft i tankarna i mängder med år men en massa saker har kommit emellan, jag vågar väl inte säga att det def kommer bli av men man måste ju drömma! Det stora problemet är att man måste flyga dit!
ja rumpan försvinner tydligen- min med- men ger mig på den 2 ggr i veckan.
SvaraRaderaDet är inget omöjligt mål- men förstår att saker kommer emellan. Men det är DITT mål- tycker du ska känna efter om du verkligen vill det och vad det kommer att kosta (inte bara pengar utan allt runtikring) och sikta på det! Jag kan hjälpa dig med träningen! Men du gillar inte att flyga?