Att lyssna på sin boning

Vi är snälla mot varann jag och min kropp. Ibland är vi osams, men kroppen brukar vinna. Ibland- men alltmer sällan, kör hjärnan över kroppen, och får då betala massa i efterhand när kroppen surar. Idag hade jag tänkt springa långt, ca 3,5 mil. Det tänkte inte kroppen. När jag vaknade var jag inte hungrig. Inget bra tecken. Solen strålade men bara efter 2 kilometer var det först magen som protesterade. Så lagom framme vid stallet i Huvudsta var det bara att låna damrummet. Sen kändes benen inte så snabba, jag som tänkt springa rätt fort till Helena- 13 km hemifrån. Så jag tog mig till Stadshagen och lät SL ersätta apostlahästarna. Väl framme hos Helena var jag lite darrig men fick en banan och gott sällskap ger massa kraft och vi tog en fin sväng via Vinterviken, Liljeholmsbron, Tantolunden och Årsta..bron? 10 km. Trefligt. Sen skulle jag ta mig hem för det var liksom inte snack om att mata på. 17 km var jag uppe i nu. Hann bli rätt kall och lyckades under ett besök på Ica spilla grillad kycklingmarinad över mig som rann ned i vätskebältets ficka (!!!) så nu är min ajfån på dåligt humör och visar mörk skärm. När jag inte slår hårt på den. Men vet ni vaaaad- jag är nöjd! 32 km är helt ok. Jag kommer palla 50 km men har respekt för att det är en längre distans än jag någonsin sprungit. Men bara 7 kilometer längre. O jäääkligt mycket plattare! :P.

Jag är inte där än, som trygg >maradistanslöpare.

Men jag ska bli.

Jag blir trött på pass längre än 32 km.

Men det hinner jag glömma tills 10e april.

Jag ska trappa ned i 2 veckor.

Och låta kroppen bygga upp och superkompensera den här veckans träning.

Jag ska springa och ha roligt, jobba med fart och teknik. Vila och kost.

Jag ska vara förberedd.

För när man är förberedd- kan man njuta. Ta med sig goda minnen och - ja njuta av loppet istället för att längta till mål och plågas. Visst- det ska kännas på slutet- men när man är nära mål är det en bitterljuv smärta!

Imorgon blir det att vara hemma med Ebba som inte är dagismogen än. Får försöka jobba nu ikväll och imorgon när hon sover för det är DDP - domestic destruction- prevention som gäller annars.

Magen ordnade till sig. Behövdes lite revbenspjäll och en dubbel hamburare så var den glad igen.

Veckans träning

Måndag- styrka på gymet

Onsdag- lätt jogg 5 km

Fredag- 32 km löp

Söndag- 10 km lugnt, 7 km snurrande och lite trappor på T-Centralen.

Träning vecka 13

Måndag- Ev lite styrka/ jogg

Onsdag- intervaller 5-4-3-2-1-2-3-4-5 och nedjobb

Fredag- vad jag känner för :)

Söndag- 15 km tempo- kommer vara rätt tufft

Kommentar: Fram till en vecka innan känns det (för mig!) ok att ha lite hårdare pass- annars kan man trappa ned redan 3 eller 2 veckor innan- men hålla igång! Så jag siktar på sista veckan med "håll igång" pass. Det gäller att kunna återhämta sig snabbt så kroppen känns "taggad". Jag vill komma ihåg känslan jag hade inför 29 km passet med RS- jag ville bara flyga fram och kroppen kändes lätt och pigg- DÄR ska jag vara lördag om 2 veckor!

Ta nu lite tid att planera in rolig, givande träning denna vecka.

VÅGA låta det ta plats- det ger så mycket!