Nya rön om uthållighet- och söta lammungar i solen :)

En bra kombo eller hur? En typisk dag i mitt liv- tvära kast från det ena till det andra.

Blev väckt kvart i sex men lyckades få till en slummer på soffan för Ebba tittade på Pippi...trodde jag men när jag vaknade till var hon i köket och grejade med disken, som nu var än här än där. Då är man trött. Hejåhå.


Solen strålade och det var en helt underbar vårvinterdag- fick gå med raska steg från Odenplan till GIH för föreläsningen.


Som var mycket intressant! Men slutade med att föreläsaren, Kent Sahlin påpekade att mycket av det han pratat om ej ännu var publicerat. Så han ville inte lägga ut materialet till oss. Men sammanfattningsvis kan jag säga att alla Train low- compete high- förespråkare, som för den oinvigde betyder att man inte äter så mycket kolhydrater under träningsfasen men laddar och äter före och under tävling- har fått rejält med vatten på sin kvarn.


Mycket av föreläsningen behandlade en markör som kort heter PGC-1Alfa, som är en genetisk markör som signalerar bildande av mitokondrier- aka vår motor i cellen- aka ökar vår ämnesomsättning och fettförbränning.
Det jag hickade till mest över- var studier som pekade på att intag av kolhydrater efter träning- kan ha en negativ inverkan på PGC-1Alfa och sedermera då mitokondribildandet i cellerna.
Samt hur otroligt effektivt det var med sprintintervaller och vanliga intervaller för uthållighet- kontra tröskelträning. Ursäkta kufspråket här nu för er som inte svänger er i de ordalagen dagligdags.

Det var mycket mer i detalt, mer fysiologispråk, men det var det viktigaste jag fick med mig.
Blev så sjukt sugen på att börja plugga fysiologi och näringslära igen.


Sen mötte jag upp Ebba o hennes pappa och fick göra det jag är mest rädd för nästan- köra i stan. Jag har verkligen panik inför det. Ligger jag först i ett rödljus blir jag kallsvettig. Var ska jag? Hamnar jag mot motsatt trafik? Det är största rädslan. Ehuru kom vi till Överjärva Gård där Ebba raskt lade ribban genom att ramla i en vattenpöl.

Vi tittade på de sötaste nyfödda lammungar, klappade hästar och sen fikade vi. Ebba fick banankaka men ville mest bara ha grädde och sen springa iväg och gömma sig och busa.


Sen försökte jag skjuta på att börja ta mig igenom min långa att-göra lista genom att gå till Ica Maxi, och lämna bilen och vara lite snäll mot miljön.

Så snäll mot min mentala hälsa var jag dock inte; det är bara så mycket jag pallar att bära emedan jag underhåller en eftermiddagstrött 21 månader gammal trotsunge och samtidigt köra vagn.
Så alla som eventuellt bevittnade- det är mycket lugnande att sjunga krokodilsången! :)


Fattar inte hur det kan vara så mycket pyssel. Jag vet inte varför det känns så mycket- detta ska vara klart till måndag för då ramlar nästa lass med "att göra" in; fylla i dagisenkät, flytta bankengagemang, planera nästa vecka, tvätta Ebbas dagisgrejer, städa, stryka så jag har något "kontorsaktigt", plocka undan, få bort all källsortering som hotar välla ut göra matlådor, rapportera hur jag jobbat till gymet, göra beskrivning av mitt pass till WorkoutÅre, göra mall för hjälpledarschema till löpningen på jobbet och förbereda mail, och sen jobba också ...för jag är inte klar med det jag skulle i veckan. Då har jag inte träffat en kompis på hela veckan, och knappt hört av mig heller. Och definitivt inte rakat benen. När jag såg mig själv i spegeln i hissen idag blev jag lite skrämd- HALLÅ morsan! Du behöver inte se ut som om du just sprungit 3 mil!!!

Måste sluta ha fingrarna i så många pajer!!! Ska sätta mig ned- sen - när jag gjort det jag lovat- och tänka hur jag ska förenkla.


Men nu- 22.00- är det bästa jag kan göra- att gå och lägga mig. Ebba sover sött, vi har haft en mysig dag. Jag är helt slut så inget vettigt kommer ur mig iallafall.


Hoppas ni har en fin helg och njuter av solen! Rapport från löpet kommer imorgon! 28-30 km med Running Sweden står på schemat- känns som en solsemester B-)