20 väldigt viktiga kilometer

Någonstans, på någon bro, med utsikt mot nåt, i Stockholm.

Vissa träningspass bara måste bli av. Jag vaknade med halsont men visste att det är idag eller ..ja om en vecka som jag har tid till ett lite längre pass igen. Gårdagens inomhushäng med en nästan-frisk understimulerad Ebba gjorde att det enda jag kunde tänka på var att få komma ut i enkelheten, stillheten och återställa harmonin på det enda sätt jag vill- att springa långt.

Jag är inte så dum så jag springer om jag har en infektion som rasar i kroppen och efter lite gröt med min hemkokta lingonsylt och stora koppar franskrost kände jag att jag var kry nog. Ebba måste få medicin 3 ggr per dag så kunde leja bort henne till sin farfar på förmiddagen.

Hade ingen plan, bara satte iväg vid 9.30 med Godmorgon Världen i lurarna. Det är P1-s veckovisa nyhetsmagasin som jag gillar. Prat istället för bra musik= håller lugnare tempo. Joggade iväg mot andra hållet mot vad jag brukar- mot Solvalla. Fortsatte mot Bromma flygfält, mot Vällingby, sprang vilse men den inbyggda GPS'n ledde mig till Brommaplan. Väl där stod det Alvik på några skyltar- ja varför inte? Sprang dit- sen såg jag en stor bro som jag visste ledde mot Rålambshovsparken så lufsade över den- där är bilden tagen!

Lufsade är ordet för jag hade inte riktigt flyt idag. Pulsen var jättefin hela vägen så var inte orolig att jag var sjuk- men benen var stumma och det stramar i nerver och bäckenet. Måste kolla upp det där....

Sen sprang jag förbi Kristineberg? och skulle leta mig mot Karlbergs Slott. När man surfar så är man noga med att ha riktmärken på stranden för att hålla koll på om man ligger i en ström. Dessa ska inte vara tex bilar, som kan flytta på sig, men hus brukar funka. Jag hade ett hus som riktmärke idag som jag letade efter. Det var tydligen inte tillämpbart i Stockholm för det hade de jämnat med marken, så sprang lite fel men nu vet jag var Stadshagen T-banestation ligger.

Sen tog jag vägen längs vattnet hem till Sumpan. Blir aldrig som de från stan. Genom Duvbo och sen hemma! :).

För att det ska vara långpass för mig måste det vara längre än 2 timmar och längre än 2 mil. Det blev 2,1 inkl nedvarvning och ca 2 timmar o 10 minuter tog det projektet totalt. Men idag var jag verkligen inte i bra form. Det har varit en så stor vecka och som sagt, träningen ska ge energi. Efter 2 mil vet jag att jag är lite skönt seg på em men orkar sätta mig och jobba, leka med Ebba och inte behöva vila. Dessutom är det en ynnest att hinna hem, duscha själv och äta något innan Ebba kommer hem. Så kompromissen 2 mil- dusch och äta avocadomacka på egenbakt bröd till egen fisksoppa- gjorde susen.

Och nu är trollungen hemma i sina nya stövlar hon fått av farfar, som såklart ska vara på inne. Jag väljer mina krig och att ta av stövlar ingår inte. Hon måste vara frisk- för så mycket bus hon hittat på igår och idag går inte om man är sjuk. Jag är helt matt. Lägenheten är nedstänkt med blåbärssoppa. Ebba är glad!

Det blev alltså inte det 32 km pass jag tänkt, men ett jättebra pass ändå. Man ska alltid göra det bästa av dagen. Det finns bara nu. Och att förbereda inför imorgon. Det känner jag mig nöjd med att jag har. Kompromissat, vänt vridigt och planerat- och fått till det! :)

Jag har också kommit till insikt att jag är näst intill beroende av långpassen. Ju mer det varit under veckan, ju mer jag har i huvudet. Desto längre vill jag springa. Alla behöver en ventil. En del lägger sig på soffan och tittar på en film. Jag vill springa. Jag vill inte behöva försvara det. 3-4 timmar varje söndag ska jag ha till mig själv. Eller fredag- torde få till en av dagarna. Nu orkar jag ta tvätten, disken, maten, tvångsmata medicin, förbereda veckans matschema, hämtschema, jobbschema och sätta mig och jobba en stund.

Hoppas ni har en riktigt mysig skön söndag!