Det är som för gjort. Efter min fundering om nordsidan av Ottfjället igår. Så sköljde minnena över mig. *
Foto 1: Vertex. Foto 2: mitt
Jag skulle ju inte springa Vertex Fjällmaraton i år. Det var ju så jääkla jobbigt att leta långa backar i hettan förra sommaren. Bromsbiten tuggade jag tyst ensam skidbacke i Värmland i stekande högsommarsol och tänkte att nästa sommar blir det bannemig andra saker. Men det är ju så underbart. Loppet är så otroligt vackert. Så jäkla hårt. Så lerigt. Så brant, uppför som utför. Så testande-inspirerande. Så mäktigt!
*
Men NEJ. Jag ska inte springa. Sommaren ska ägnas åt mitt första triathlon och lite Lidingöloppsträning.
Men jag rekommenderar dig att gå in på Vertex hemsida och drömma dig dit. Och vara med- if it tickles your fancy.*
I övrigt har den här dagen bara fått mig att ännu mer inse livets skörhet. Och att vi måste ta vara på varje dag. Aldrig ta något för givet. Alltid leva här och nu. Balansera på den knivsegg det är att fånga dagen, men se till att om det blir en morgondag- så blir den dagen bra också.
Sköt om er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar