Kan inte hålla mig..

Ja- Jättelångt. Eller jättekort som ultra- Daniel kallar det eftersom han var en av de som sprang 15 mil i lördags.

Jättelångt är ett fint ultralopp som går i Uppland och är 6,8 mil. Lagom tycker jag. Lite logistikutmaning. De har en väldigt rolig anmälningsblankett som jag ska klura på sen. Hur jag ska fylla i den och om jag ska fylla i den. Datum: 11e juni. 11 är mitt lyckonummer och juni är månaden då mitt lilla hjärta föddes så det är väl ett tecken? Dra av tre veckor så har du veckan innan jag är i republiken Jämtland och kan dra ett riktigt långpass.

Saknade ett långlopp i sommar, synd att wasta min form liksom. Får inte ihop att åka på någon av ultrorna som går i Lappland i år- det blir nästa år. Det här är perfekt.

Nu måste jag bara ragga en logistikslav som klarar av tävlingsdagshumöret, hjälpa med transport hit och dit och ta emot saker att bära när jag säger "här" och fatta vad jag menar när jag pratar i nattmössan efter loppet och glömmer saker.

Har återhämtat mig med brutal sportmassage i 20 minuter idag, en proteinshake, en mazarin och 6,5 kilometer jogg med Running Sweden. Jag kan ha varit lite jobbig hjälptränare idag. Vet inte själv hur jag skulle gilla, om jag slet med flåset, att någon överduracellerad blondin kom o studsade runt mig och pratade om att vara " lång och snygg" när man sprang. :).

Joggade längs Norr Mälarstrand och bara förundrades över min kropp som kändes piggare än efter ett vanligt långpass. Ville bara öka öka öka men nu håller vi igen lite till onsdag, jag kommer nog få slita ont då.

I mitt parallella liv som kliver in i mitt löpsteg men inte i bloggen, så är jag bara så otroligt tacksam för livet. De människor som är runt mig, nya som gamla. De som inte finns, men ändå är här. Just nu, tar jag inget för givet. Ingenting. Önskar jag kunde sätta ord på det här men det är inte mina ord att skriva. Vill bara förmedla känslan av att få ta del av en otroligt stark och jobbig insikt om livets skörhet. Hur otroligt naivt det är att ta för givet att det som står i det orangea kuvertet är något att oroa sig för.

Här och nu. Finns vi. Ingen annan tid. Dagarna som går, som är, det är livet.