Sålt guldet köpt Garmin

Hej!

Tisdag är en underbar dag. Måndag betar man av massa jobbiga saker. Tisdag liksom bara flyter på. Jag gillar att gå till jobbet. Men jag gillar att gå därifrån efter 6 timmar också. Göra en 7e timme när Ebba somnat, bara för att få lite mer fritid med henne varje dag.

Ha tid att gå i snigelfart hem från dagis och hoppa i vattenpölar och titta på hundbajs och bilar och fåglar. Hinna laga mat från scratch.

Idag blev det lite halvfabrikat- korv, men med hög kötthalt. Grönsaksrataoille och bulgur till det och creme fraice. Den feta. Luras inte av att äta modifierad "smal"mat. Här kan du tex läsa om hur margarin tillverkas. Sen vill man aldrig äta det igen.

Den som tror att staten har din optimala hälsa i intresse, eller livsmedelsbolagen, lurar sig grundligt.

Ovan min lunch, bulgur med kikärtor och majs från min fina granne som hade mat över från en fest. Till det tomat, paprika, broccoli, fetaost och massa keso.

Kroppen verkar veta vad som är i faggorna och vill ha kolhydrater så då får den det. Utöver middagen åt jag två stekta ägg, och två ostmackor. Och popcorn. Och rött te. Imorgon mycket protein och så lätt träning kväll- sen börjar jag ladda in kolhydrater, väldigt långsamma till en början och sen snabbare och snabbare ju närmare lördag klockan 10.00. Gärna något gräddigt fredag kväll och lördag morgon blir det proteinpankisar, kaffe, banan. Några energikakor ska jag baka också och ta med.

Har även hämtat ut min Garmin. Min kära mor sålde ett guldarmband åt mig och de pengarna gick direkt till tingesten nedan som kommer sitta på armen varje dag tror jag. Inför träningen för Kungsholmen Runt behöver jag veta hur fort (eh nä långsamt! :)) jag springer. Jag behöver också hålla tempot nere under TEC och då hjälper klockan med att tala om min hastighet. Pulsmätare finns också förstås och jag kan min puls väldigt bra.

Det var visst inte bara att slå på den. Jag har noll tålamod med tekniska saker. Men nu får jag sätta mig och fippla med den framför slutspelshockeyn. FBK ska ta SM guld. Så är det bare. Det känns som pappa sitter och hejar någonstans däruppe på sin väderstation bland molnen också.

Jäklar vad sugen jag är på att springa nu. Man kan byta distans till 8,5 mil om man vill. Det kittlas. Jag vet inte riktigt hur bra tränad jag är. Jag vet att jag kan leverera långt utöver vad jag "borde" om jag är i mitt rätta mode.

När jag dundrade in på Sthlm Maraton på 4 timmar blankt på min första mara utan att ha någon koll på hur man egentligen tränade för långdistans.

När jag stapplade 7 km med stukad fot utför Ottfjället för att ta mig i mål på Vertex Fjällmaraton.

När jag klev upp 05.15 för att hinna träna i värmländskt beckmörker innan skolan.

Det tänker jag på.

Jag tänker på de som inte kan springa. Jag tänker på att jag kan springa. Att det enda som stoppar mig är mjölksyra och eventuellt uttunnat pannben. Inget annat.

Det pågår något i mitt huvud och i mitt liv som jag inte riktigt vet hur jag ska förhålla mig till. Det hör inte hemma här i bloggen. Men det nyper mig hårt i armen när jag för en sekund dras med i "jag borde". När jag tänker att jag ska städa ur en garderob istället för att hoppa i soffan med Ebba. När jag tänker att jag borde pensionsspara och jobba över. Då slår det mig i huvudet- hårt som fan.

Mer än så säger jag inte. Men jag ser just nu, och har sen ett tag, sett till att banne mig varenda dag ska vara bra. Inte bra som lycklig och lat. Utan bra som kvalitet och innehålla kärlek.

Livet är det coolaste vi kommer få vara med om. Jag vägrar leva med att man ska vänta på helgen från måndagen. Jag tänker ha det lajbans varje dag. Vi är här för att göra något speciellt. Vi vet kanske inte alltid vad, men oftast har vi en dröm och det handlar ofta om att våga.

Hoppas du vågar!

Nu ska jag fippla igång min Garmin! :) Ha en fin kväll!