Jag har haft så svårt att förstå hur jag ska få till den där euforin jag får på mina långpass när jag springer intervaller. När någon- som idag- Lisa säger "5 set av 400 m + 200 m + 300 m" och jag inte får bestämma själv.
När lungorna piper av utmattning, benen är stumma sen i onsdags och jag är hjälplöst sist efter 5 starka grabbar.
Men idag fattar jag. Det kommer efter. Det kommer som en varm kram runt kroppen och det sitter i länge länge efteråt. Endorfiner som bara flödar runt i kroppen. Det är inte bara från träningen heller, utan det är människorna som är med. Peppningen man får och att dela utmaningen. Det är ju jag som gammal ensamlöpare inte så van vid. Underbart.
Jag var faktiskt tvungen att skippa en 400 metare i mitten och jogga lite. Min kropp är inte van vid så hårda intervaller så jag vill slänga mig på marken efteråt och fradgan ligger i mungipan. Men den gillar't! :). Den känns inte sliten-den känns skönt trött och glad.
Jag gillar att känna efter hur annorlunda det är att springa fort mot att springa långt. Jag springer mer upprätt, jag använder armarna mer. Benen är inte så trötta och stela- men lungorna fullkomligt spränger!
Tack Lisa för idag! :)
Nu ska jag duscha, jobba lite, leta en snygg topp, ta en kaffe och sen äta middag med några fina tjejer. Hoppas du har en fin fredag och har en rolig helg inplanerad med sånt som får dig att må bra- det har jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar