Min första ultra- och HELT fantastiska människor

Hej! Vilken jääääkla dag.

Mission completed men jag sitter här och är mest mållös över det som pågår i skogarna runt Rönningesjön just nu. Av 142 anmälda så skulle de flesta, springa 100 miles. Alltså 16 mil. Jag tog en sväng med bilen precis nyss för att titta vid Skavlöten, och i det snabbt fallande mörkret, ser jag figurer komma, i full joggfart, med eller utan pannlampa än så länge i mörkret. Varv på varv. 1 mil i taget. De har sprungit i 10 timmar! De ska fortsätta hela natten. Jag vet inte vad det är, men det snörper i hjärtat, jag blir alldeles rörd när jag ser det. Vilka jäkla legender. Varje en. De bara KÖR. Jag tar av hatten, eller pannbandet.

*

Ok jag sprang 5 mil. Hade kunnat springa 8 no problem men hade nog inte kunnat gå nu. Jag springer som Zlatan och det är ingen komplimang. Jag springer med fötterna utåt och det sliter på mitt bäcken. Jobbigt idag- men den insikten kommer göra att det gör mindre ont framåt. Mycket man lär sig hos naprapat och när man ränner i skogen :).

*

Kom fram till Ensta Krog tidigt imorse. Tänkte att jag känner inte så många här, men sprang på MaratonMia- och fick en kram. Sprang på Carina från Running Sweden- fick en kram till. Och sen Daniel som jag pratar med på Funbeat- och fick en kram till. Träffade trevliga Ingrid och Maria från IF Linnea och såklart Jan som med Patrik är tävlingsledare- fast efter jag gått i mål.

*

Första varvet som vid starten började med fyrverkerier (!!) gick rätt fort på 1:01, men det var rent sprattel och sprätt som bara måste ur efter vilan denna vecka. Andra varvet på 1:03. Så 2 mil på 2:04. Ni som följt min blogg vet att jag tänkte springa på 7 min tempo- vilket skulle betyda 2 min på 2:20. Visst reflekterade jag över farten, och tänkte att det här får du sota för snart! Men benen bara ville. Så tankarna började röra sig- sub 6? Inga problem. Sub 5.30? Lurade på den. 3e varvet som jag visste var det sista i njutning gick på 1:04 så 3 mil på 3 timmar och 7 minuter. Fett nöjd! Jag är långlöpare tänkte jag.

*

Banan gick på skogsstigar, i skog över rötter där jag bara skuttade och njöt som den terränglöpare jag är i hjärtat. Även längs väg och på bostadsvägar, och en fin sista medvindssträcka på gångväg där tempot tenderade att bli mer 5:30. Det blåste något förbövligt men det var bara att suga emot. På fjärde varvet laddade jag med cola. Visste det skulle bli tungt och efter 3 mils funderande över min löpstil och insikten av att jag måste jobba om den var smärtan i bäckenet ganska påfrestande.

*

Positiva tankar in. Fram till bommen. Runt hörnet. Skutta i terrängen. Gå uppför branten. Håll ut fram till 8 km passeringen. Vidare. Vid 9an medvind, öka 1 kilometer in mot mål. Ladda om. 4e varvet tog 1:13. Sista varvet var lätt, andning och överkropp glad. Kramp i vad och ont i bäckenet. Satte av efter 9 min paus på 4 timmar och 30 minuter. Rage against the machine i öronen. Helt tagen av att de jag sprang bredvid och blev omsprungen av, hade "100" miles på nummerlappen. Mäktigt.

*

Visste att vi bara var 4 eller 5 stycken i klassen kvinnor 50 km. Visste att jag hade chans att vinna ( fast man tävlar ju inte mot varann!). Men visste inte vem nummer 4 var. Visade sig att jag som nu visste att jag skulle fixa 6 timmar med råge och sprang och lallade blev omsprungen av Cecilia från IF Linnea som i stadigt tempo knep segern med 4 minuter före mig. Det hade vi roligt åt vid målgången sen! :).

*

Jag lufsade på och sjöng och hade väldigt ont och det blev inte sub 5:30 men väl 5:36 som jag nog är rätt nöjd med. Om man drar bort mina stopp så tror jag tempot jag höll när jag faktiskt sprang, var mer 6:30 min / km- vilket jag är vääääldigt nöjd med med tanke på hur lite jag tränat distans den senaste tiden.

*

I mål kommer en av 100 miles löparna förbi för varvning. Vi pratar lite och hon klappar om mig som grattis till min första 50 km...innan hon drar vidare på varv 6 av 16. Helt fantastiska människor som sagt. Mår bra men satan- det blir löpskolning och naprapat nu för att skydda skelettet från bäcken och nedåt. Dusch, pizza godis. Fast egentligen är jag sugen på frukt och pastasallad.

*

Men vilka legender! Skänk deras mod, vilja, styrka och målmedvetenhet en tanke när du lägger dig ikväll. Du behöver inte förstå varför man vill springa genom skog i beckmörker med pannlampa som stöd, i 16 mil, men lek med tanken på att man kan vilja det- göra det och fortsätta när det tar emot, orka bära sig själv och varandra framåt framåt framåt genom mjöksyra, stumhet, smärta och trötthet- i glädje! Jag beundrar och är tacksam för att jag fick vara med idag.

Så tacksam.

Så inspirerad.

Fantastiskt event! Tack Jan för platsen jag fick och tack alla som var - och ÄR med!